HEEEEEEEEJJJ!!!!!!!!!!!
Då var det dags igen, över en månad sedan jag blogga senast!.
Jag är inte typen som antecknar under föreläsningar eller seminarium så därför tar det lång tid för mig att komma ihåg vad jag gjort under veckan för att blogga. Men det brukar bli så att när jag väl börjar skriva så faller bitarna på plats. Så....kan hoppas att det blir så idag med.
Måndagen började med en god frukost med båda klasserna, jag känner att vi inte beblandar oss alls med varken den klassen eller andra elever på skolan. Tycker det är synd. Jag pratade faktiskt med 340 folket, de är inte så farliga som de ser ut.
Utbytesstudenten i 340 klassen höll en föreläsning om sitt hemland, Nederländerna. Det var mycket intressant, det var mycket jag inte visste om Nederländerna. Det kändes iofs att kolonierna var något positivt, men de var de ju inte, men det blir kanske ofta så om man är lite patriotisk. Jag är varken patriotisk för Sverige eller mitt hemland Syrien. Vet inte vem jag skulle heja på om de spelade fotboll mot varann....men Syrien har inget lag, haha. Så det lär inte hända.
Om inte Zlatan spelar så hejar jag oftast på det andra laget...inte något jag brukar erkänna dock.
Jag är dubbel-kulturell på något sätt, känner mig varken hemma här i Sverige eller i Syrien. Jag är nog den svenskaste blatten folk träffat...Om man inte träffat David Batra såklart.
Jag försov mig typ 3 timmar på Tisdagen, så jag missade inledningen...och resten av dagen i princip. hehe.
Men onsdagen gick jag upp i tid och gick till skolan där det stod en Lapp om att vi skulle befinna oss på konstepidemin. Det första jag tänkte va...Neeeeeeeeeej! orka gå upp för den jävla backen! men sen kom jag på att min systers Amalias Ateljé är där uppe, och tanken av att kanske hälsa på henne fick mig att släpa min lata kropp upp för backen. Men tyvärr så hade hon flyttat till en Ateljé i Mölndal. Hur som helst. När vi väl kom dit så var det värt backens ansträngning. Jag är väldigt lat, jag är en sån som tar handikapphissen en våning.
Utställningen var faktiskt bra, det var många verk som fick mig att tänka till..ett av dem var "hole of fame" av Odd Fredrik Heiberg. Det som var intressant med verket var att alla hade olika uppfattning om vad som menades med det.
Min personliga tolkning var att man lätt sugs in i det man ser i ramen eller rutan. Som av media, man tänker inte på det men plötsligt befinner man sig i det stora svarta hålet med alla andra hjärntvättade individer liksom, man sugs in och blir som alla andra. Fast det kan också kännas som att man av vissa bilder kan bli helt tagen, och tänka bortom ramen på något sätt...
Jag tyckte inte om verken av teater människorna. Det kändes för tillgjort för min smak, även om budskapet kändes som att vuxna leker och klär ut sig minst lika mycket som barn, så tyckte jag ändå inte om bilderna.
Jag kan själv ta olika roller beroende på vad jag har på mig, Nu för tiden har jag slutat med min barnsliga kläder, jag tänkte att jag måste se äldre ut nu när jag går på universitetet, inte enkelt att bli tagen seriöst om man går klädd i kläder från barnavdelningen. Jag klädde mig som en punkare i något år och som en "emo" på gymnasiet, Inte för att jag lyssnade på sån musik eller umgicks med såna tonåringar, men mest för att jag tyckte det var snyggt. Har inte riktigt satt mig själv i ett fack, har olika stil varje dag.
Det fanns ett till verk som tog min uppmärksamhet ganska rejält. En mynt maskin som spelar musik. Men budskapet för mig var lite mer än så. För mig kändes det som att nu för tiden så är det inte musik som spelas utan pengar, varje låt på radio motsvarar egentligen pengar, inte många artister som vill ge sin musik gratis, allt handlar om pengar i slutändan. Materialism liksom. Klart musiker vill kunna leva på sin musik, men det är nog så att de flesta är ute efter pengar när de försöker bli kända. De nöjer sig inte med den lokala puben typ. Äsch vet inte vart mina tankar är på väg..går vidare.
Det fanns små lerhus....det var inte mycket mer med det..Jag var inte så intresserad faktiskt. Annars var utställningarna helt ok. Jag blev lite inspirerad faktiskt.
Jag brukar skriva mer än såhär men familjen är på sol semester Egypten och kvar är jag och min syster som ska passa en 8 månaders bebis. En vecka kommer det att ta, jag är ingen vidare faster. Tycker nog att han är mest jobbig..fast han kommer undan med allt för att han är så söt.
Jobbigt utan barnvagn..
Han har precis fått 2 tänder, de må vara små taggar men sjukt vassa. Han bits hela tiden.
Det kan hända att jag får ta med honom till skolan någon dag då inte min syster kan ta hand om honom. Vi får se hur det går..det är ju bara en vecka.
Hejdå!!!
