Reflektion v 49

HEEEEEEEEJJJ!!!!!!!!!!!

Då var det dags igen, över en månad sedan jag blogga senast!.

Jag är inte typen som antecknar under föreläsningar eller seminarium så därför tar det lång tid för mig att komma ihåg vad jag gjort under veckan för att blogga. Men det brukar bli så att när jag väl börjar skriva så faller bitarna på plats. Så....kan hoppas att det blir så idag med.

Måndagen började med en god frukost med båda klasserna, jag känner att vi inte beblandar oss alls med varken den klassen eller andra elever på skolan. Tycker det är synd. Jag pratade faktiskt med 340 folket, de är inte så farliga som de ser ut.

Utbytesstudenten i 340 klassen höll en föreläsning om sitt hemland, Nederländerna. Det var mycket intressant, det var mycket jag inte visste om Nederländerna. Det kändes iofs att kolonierna var något positivt, men de var de ju inte, men det blir kanske ofta så om man är lite patriotisk. Jag är varken patriotisk för Sverige eller mitt hemland Syrien. Vet inte vem jag skulle heja på om de spelade fotboll mot varann....men Syrien har inget lag, haha. Så det lär inte hända.
Om inte Zlatan spelar så hejar jag oftast på det andra laget...inte något jag brukar erkänna dock.

Jag är dubbel-kulturell på något sätt, känner mig varken hemma här i Sverige eller i Syrien. Jag är nog den svenskaste blatten folk träffat...Om man inte träffat David Batra såklart.

Jag försov mig typ 3 timmar på Tisdagen, så jag missade inledningen...och resten av dagen i princip. hehe.

Men onsdagen gick jag upp i tid och gick till skolan där det stod en Lapp om att vi skulle befinna oss på konstepidemin. Det första jag tänkte va...Neeeeeeeeeej! orka gå upp för den jävla backen! men sen kom jag på att min systers Amalias Ateljé är där uppe, och tanken av att kanske hälsa på henne fick mig att släpa min lata kropp upp för backen. Men tyvärr så hade hon flyttat till en Ateljé i Mölndal. Hur som helst. När vi väl kom dit så var det värt backens ansträngning. Jag är väldigt lat, jag är en sån som tar handikapphissen en våning.




Utställningen var faktiskt bra, det var många verk som fick mig att tänka till..ett av dem var "hole of fame" av Odd Fredrik Heiberg. Det som var intressant med verket var att alla hade olika uppfattning om vad som menades med det.





Min personliga tolkning var att man lätt sugs in i det man ser i ramen eller rutan. Som av media, man tänker inte på det men plötsligt befinner man sig i det stora svarta hålet med alla andra hjärntvättade individer liksom, man sugs in och blir som alla andra. Fast det kan också kännas som att man av vissa bilder kan bli helt tagen, och tänka bortom ramen på något sätt...

Jag tyckte inte om verken av teater människorna. Det kändes för tillgjort för min smak, även om budskapet kändes som att vuxna leker och klär ut sig minst lika mycket som barn, så tyckte jag ändå inte om bilderna.
Jag kan själv ta olika roller beroende på vad jag har på mig, Nu för tiden har jag slutat med min barnsliga kläder, jag tänkte att jag måste se äldre ut nu när jag går på universitetet, inte enkelt att bli tagen seriöst om man går klädd i kläder från barnavdelningen. Jag klädde mig som en punkare i något år och som en "emo" på gymnasiet, Inte för att jag lyssnade på sån musik eller umgicks med såna tonåringar, men mest för att jag tyckte det var snyggt. Har inte riktigt satt mig själv i ett fack, har olika stil varje dag.


Det fanns ett till verk som tog min uppmärksamhet ganska rejält. En mynt maskin som spelar musik. Men budskapet för mig var lite mer än så. För mig kändes det som att nu för tiden så är det inte musik som spelas utan pengar, varje låt på radio motsvarar egentligen pengar, inte många artister som vill ge sin musik gratis, allt handlar om pengar i slutändan. Materialism liksom. Klart musiker vill kunna leva på sin musik, men det är nog så att de flesta är ute efter pengar när de försöker bli kända. De nöjer sig inte med den lokala puben typ. Äsch vet inte vart mina tankar är på väg..går vidare.


Det fanns små lerhus....det var inte mycket mer med det..Jag var inte så intresserad faktiskt. Annars var utställningarna helt ok. Jag blev lite inspirerad faktiskt.

Jag brukar skriva mer än såhär men familjen är på sol semester Egypten och kvar är jag och min syster som ska passa en 8 månaders bebis. En vecka kommer det att ta, jag är ingen vidare faster. Tycker nog att han är mest jobbig..fast han kommer undan med allt för att han är så söt.


Jobbigt utan barnvagn..


Han har precis fått 2 tänder, de må vara små taggar men sjukt vassa. Han bits hela tiden.

Det kan hända att jag får ta med honom till skolan någon dag då inte min syster kan ta hand om honom. Vi får se hur det går..det är ju bara en vecka.


Hejdå!!!

Sommaren Är SLUT :(

Sent har jag insett att det inte längre kommer bli varmare utan bara kallare och kallare. Jag har länge förträngt att sommaren är slut, jag försökte ha sommarkläderna kvar med tvång. Jag frös helt enkelt. Men jag hann ta avsked från sommaren med en strandpromenad, det var sista dagen man kunde ha sandaler, även den dagen var lite kylig.

Sista Sommar Kortet

Nu när jag tänker efter så går folk runt exakt som de gjorde på sommaren med kort kort i andra färger fast med strumpbyxor. Hjälper det verkligen? Stackars tjejerna lär frysa ihjäl, få urinvägsinfektion och kanske bli våldtagna. Äsch :/ Jag har haft mitt avsked. Så Nu är det dags för att välkomna hösten med en lång promenad =) Jag älskar att ta kort, är inte så fotogenisk så jag föredrar att stå bakom kameran.

Oh Yeah!

Jag gillar att klättra i träd som sagt (Monkey is my middle name), inte så lätt med kilklackar fast det gick bra, fin utsikt över Hult. saknat att klättra, jag klättrar nu mera på kvällstid om det inte finns löv på trädet, folk är inte vana att se tjejer klättra i träd, om de inte ser mig alls är det mysigare. Inte många som kollar upp när de går förbi, roligt att iaktta utan att bli sedd.

Bra Klätterträd

Det var nog allt, Min tur att spela Guitar Hero nu, Det spelet är inget för mig, vet inte vad jag ska skylla på, jag suger helt enkelt. God Natt kära läsare (min syster och typ någon enstaka i klassen haha)

Reflektion , v 42

Denna veckan har vart skön, inga överdrivna stressmoment inte heller omöjliga inmatnings-föreläsningar, Så här borde varje vecka vara. Måndagen började med film efter att lärarlaget skulle gå på kurs. De Ofrivilliga. Filmen var obehaglig att titta på, så svensk på något sett, vill inte verka fördomsfull men jag tycker det. Efter filmen när vi pratade om den i klassrummet rent naturligt, man behöver prata av sig efter en sån känslosam film. Då kom jag på, Hur hade situationerna sett ut om inte Alkoholen var inblandad? Nästan alla problem i filmen var alkoholrelaterade, så brukar det vara med de flesta brotten. Jag tyckte bara det var så självklart i den här filmen.

Tror den öppnar upp många tankar för dom som tänker efter vad alkoholen gör, Alkohol är en del av den svenska vardagen liksom, även om inte alla dricker så omringas man av den, Jag dricker aldrig och gillar inte fulla människor av just den anledningen att de kan bli för fulla och tappa förmågan att...Faaan, finner inte ordet, men att avgöra vad som är rätt och fel liksom. Även om personen i sig inte är så full så är det lite sockerpiller effekt och folk skyller på att de är fulla för att göra sånt de annars aldrig skulle göra. Aja, det är upp till varje vuxen individ att sjävl avgöra, tycker bara andras fyllemisstag påverkar mer personer än dom själva.

Tisdagens workshop var mycket krävande, Det var nästan samma workshop som Nike hade med oss och jag fick extrem prestations ångest..det fick jag inte denna gången dock, kan ha berott på olika saker, att jag lipade på massa axlar i klassen och fick ovanligt många kramar eller att denna gången gick snabbare så ingen hann egentligen teckna något perfekt. Alla gjorde i princip samma sak, testa gränserna med hur våra händer arbetar, se föremålet och inte rita hälften från huvudet. Självklart glömde jag ta bilder på vad jag lyckade med den dagen, men ta mitt ord på att det inte va något vackert precis, haha men det ska det ju inte vara heller :D Gött!

När vi fick Pecha Kucha uppgiften om "min samling" så kände jag att det skulle bli kul tills jag insåg att jag bara har en samling, en sån typiskt samling, men den kan jag inte redovisa. Även om de flesta tyckte att jag borde, så kändes det pinsamt och fel haha. Det var då jag började tänka efter på samlingar man omedvetet har, det fanns väldigt många men alla var så sjukt ointressanta. Det var även den sista samlingen som jag valde att redovisa om. Jag stod mellan min riktiga samling och en jag fann senare, tillslut valde jag ett säkert kort. Något jag vågar redovisa om, mina favorit konstnärer. Jason Chan och Julie Dillon.


Så det blev ganska lätt att leta favorit bilder eftersom jag alltid haft Jason Chan konst som skrivbordsunderlägg och sparat varje bild jag hittat av honom. Jag fann Jason C när jag var 16 på gymnasiet när jag sökte på google, mermaid och då fick jag fram en sjöjungfru illustration av honom och blev kär direkt. Den var så vacker och jag har alltid vart svag för just sjöjungfrur. Sedan dess har jag kollat in hans hemsida någon gång i månaden och hoppats på uppdateringarna som sällan sker.



Jag tog inte med min favorit illustration i min pecha kucha för att jag totalt glömde av den (förstora gärna upp den). Så här ärden. Mermaid- Jason Chan--->

Jason Chan Gallery <--klicka! Det är hans personliga stil som får mig att falla för hans konst, och att allt är så vackert, miljöerna, kvinnorna, en sagovärld man drömmer sig bort i. Ni kommer förstå min Jason .C fetish om ni kollar in hans galleri.


Då var det dags för favoriten nummer 2, gillar inte hennes konst lika mycket som Jasons såklart men hon är ändå väldigt duktig. Julie Dillon, en akvarell konstnär som gör mycket annat också, henne fann jag Jasons link sida, Jasons Favoriter.


<-- Är min absoluta favorit illustration av henne, den heter Reassurance och är en väldigt söt bild, påminner mig mycket om skönheten och odjuret men också om far och dotter.

Mer av julie dillon finns här.

Julie Dillon Gallery

Har inte så mycket mer att skriva, det kanske är för att jag sitter framför Tv'n med mitt nya ps3 spel på som bara väntar på mig. Uncharted 2, det snyggaste spelet som finns ute just nu, lockande lockande!!!!
Alltid lika kul att döda folk på skoj.

Power point är inte så nytt för mig men jag har bara använt det en gång innan, men det gick ändå bra. Redovisningen var inte lika lyckad dock...jag hade ju taktiken att vara sist och se hur de andra redovisade eftersom jag inte hade skrivit ett tal precis. Men så blev det inte istället blev jag först ut av alla...LYCKAT!!!..Det var 100% improvisation och det märktes säkert..haha!

aja..hejdå!

Reflektion v.41

Jag skriver nu på en Söndag på grund av anledningar ingen av er egentligen vill veta, så ta mitt ord bara. Haft mycket för mig som inte vart så trevligt..Jag kan ju säga såhär: Jag har röda små prickar runt mina ögon som man endast får när man har spytt så mycket att det inte går längre (det stadiet kommer efter magsyran tagit slut) och blodet i huvudet bara trycks ut mot ögonen...så de blir blodsprängda.. myysigt!!!! Där fick ni ett smakprov av Fredag kväll...Älskar verkligen min Migrän!


Föreläsningen i Hammarkullen var ganska stökig men jag kollade upp Ove innan jag åkte dit, jag visste vad allt skulle handla om så det han står för osv är väldigt bra..tyvärr kunde inte föreläsningen leva upp till det.. Jag tog upp blocket och målade en halvnaken "pin up'a"! i ett martini glas. Jag lyssnade samtidigt men när ungarna kom in för att stöka så kunde jag inte koncentrera mig mer, för mycket ljud, och jag saknade en röd tuschpenna så jag åkte hem på pausen.

Jag har märkt att det är lite av min svaghet, tålamodet..märker jag att en föreläsning inte ger mig det jag vill ha så går jag därifrån (så diskret som möjligt, inte lätt med klackskor på trägolv). Det gäller det mesta, jag kan inte vänta på de "bästa" som alltid nästan är på slutet. typiskt nog. Man märker ju vad Ove menar, titta bara på Göteborg, för att ta sig till invandrarområdena från centrum måste man åka i 25 minuter genom öde marker.! För att ta sig dit från motsatsen, Hovås/Askim tar det ungefär en timma. Det är helt absurt att det kan vara en så tydlig skillnad, men vi har vant oss vid det. Jag tror nog Göteborg är värst när det gäller segregation. Pinsaaamt!


Vår läxa var underbar, att testa online communitys! Rena drömmen, när jag berättade för mina datanörd vänner om min uppgift denna veckan så blev de så förvånade över min utbildning, drömutbildning ;) Synd för dom eftersom de vart så beroende av dataspel att de sabbat sina chanser för en utbildning över huvudtaget..Mohaha!

So here we go..

imvu

Testade på imvu --> (http://www.imvu.com/), en 3D chatt, skaffade det 2006 och hade kvar mitt konto, men det har förändrats en hel del sedan dess..min avatar är den längst till vänster..Jag är i en vampyr kyrka. Där vissa talar om musik, andra om bröst och jag om min katt Alfonso..

Imvu har som sagt utvecklats mycket, folk kan ju klicka på min Avatar och se hur länge jag vart medlem, 2006 räknas som en veteran men jag är ju egentligen inte det. Jag satt inte så mycket på 3D chatten då jag använde mig av imvu, utan av profilerna, lite som lunarstorm .


Detta är en screenshot från min "homepage" på imvu. Jag har inte suttit inne på den sedan jag var 16 tror jag. Men allt fanns kvar, alla stickers som kostar imvu pengar, credits. Jag var en hängiven imvuare när jag väl var insatt så att säga. Mycket minnen, jag blev faktiskt kär i en australiensare som jag fann på 3D chatten, haha. Internet kärlek är rätt hopplöst om kärleken bor på andra sidan jorden dvs.

imvu

Här har jag köpt blondt långt hår och chattar med en polska om HDK...ta inte illa upp kära elever och lärare, jag vet att ni håller med mig innerst inne ;)

imvu

Det jag tycker är roligast med imvu är att man kan shoppa och det finns ett väldigt stort utbud av prylar man kan klä sin gubbe med, allt från svansar och vingar till brudklänningar. Min Avatar har en stor garderob med husdjur och olika möbler..man kan helt enkelt köpa allt. Finns låtsas pengar och riktiga, jag har aldrig laddat upp riktiga pengar. så seriös är jag inte.

World Of Warcraft

Har många vänner som spelar Wow, --> ( http://www.wow-europe.com/en/index.xml ) Jag orkade inte fixa det till min laptop så jag gick över hos en vän och spelade på hennes gubbe. Det var ganska svårt faktiskt..mycket att tänka på. Anledningen till att jag inte vill ha spelet på min dator är ju för att jag sett vad spelet kan göra med människor. Många av mina vänner är ett bevis av vad som kan hända om man sitter och spelar WoW hela tiden. Jag tror inte WoW är något för mig, jag kan inte se mig själv som en beroende nörd. Det var inget för mig helt enkelt.

Självklart glömmer jag att referera!!! ÅÅÅÅH! aja..Jag fann ett citat av en WoW-spelande kille som kallar sig Gorny. - "Brion, if you don't want your mother to know you are on the computer at 3:30 A.M, don't post on a forum she reads."


Nu får det räcka!!..Slutsats?

Jag är själv en elev som själv sysslar med det vi skulle testa på denna veckan..Jag vet vad vi ungdomar gör på internet, och jag antar att jag kommer hålla mig uppdaterad tills jag är färdigutbildad. Fast utvecklingen är snabb, får göra mitt bästa helt enkelt.

--------------------------------

Är Du Höger Eller Vänster?

Hittade en mycket intressant undersökning, titta bara på kvinnan.

The Right Brain vs Left Brain Test

Där kan man kolla om man är använder höger eller vänster hjärnhalva mest..

tips - om du tittar länge och blinkar/kisar så byter den riktning. Väldigt intressant!

Reflektion v 40

Nu är det HÖST!!!

Mobilkort på väg till skolan. (bevismaterial, nu är det fan höst!)

Oj Oj Oj säger jag bara! Aldrig har en vecka gått så fort och vart så smärtsam mot min lilla rumpa! som jag suttit på den, plattare än så här kan den nog inte bli.

Vart ska jag börja? Dagen Mattias höll i våra lektioner var mycket innehållsrik trots den korta tiden vi hade på oss, men jag måste öva på det, tvinga fram saker på kort tid. Jag är väldigt dålig på att skriva, jag märkte att de flesta i klassen också kan uttrycka känslor med ord lika bra som poeter, kändes som en roman läsning i vissa lägen, alla var så sjukt duktiga på att beskriva miljöer och sånt som jag är ur usel på. Som ni nu läste så skrev jag "sjukt duktiga" eftersom jag är så kass på att skriva och saknar ord för att beskriva hur bra alla egentligen var. do you get the picture?

Fast vi är iofs inte på HDK för att lära oss skriva romaner eller få bättre språk, så det kvittar, jag överlever nog med min dåliga och fåordiga svenska. Flödtext är väldigt kul för man skriver liksom ner det man tänker även om det är något helt opassande. Jag har en tendens att prata innan jag tänkt färdigt en tanke, vilket leder till opassande kommentarer som egentligen inte bör sägas öppet. Jag kan hamna i många knepiga situationer på grund av min stora käft, men där har jag fått gåvan att lätt prata mig ur problem, så det jämnar ut sig. Nu känns detta som en flödtext.

Jag tyckte att Mattias lektion var mycket givande, vi lärde känna varandra bättre och vi fick öva på att sprudla av kreativitet. Det jag ser som den största utmaningen på hela den här utbildningen är att måla jämt och ständigt, jag har ingen målar lust varje dag, kan gå månader utan att jag gör en riktig teckning, sånt funkar inte på en sån här utbildning, det blir tvång och då måste man prestera oavsett lust eller inte. Det är en bra övning, man måste träna och träna för att kunna teckna "fint" eller teckna över huvud taget.

Våra brev blev riktigt random, hur konstiga som helst och det var det som var så skönt. Helt utan sammanhang, det var verkligen en rolig idé att posta dom sen. anonymt. Jag tror att min kärleksförklaring till kebaben har kommit fram ganska klart i klassen. Jag har faktiskt ätit kebab varje dag den här veckan, vilket har börjat synas på vågen. Så nästa vecka är det kebabförbud!

Jag börjar bli sömnig nu, så det får bli allt som har med Mattias dagen att göra.

Då blev det Nikes tur, antar att jag hellre ska skriva för mycket än för lite nu när det gäller hennes dagar. Så nu jävlar ska det skrivas!!! Jag har lite minnesluckor från Nikes dagar känns det som men nu när jag skriver så börjar jag minnas allt mer. Det är helt enkelt för mycket information för att min hjärna ska sitta och skriva ner allt i huvudet, eller hur det nu fungerar.

Vi övade på att teckna porträtt med vänster hand och det var väldigt svårt, Nike trodde att jag fuskade när min högra hand reflexmässigt försökte sno pennan från min vänstra hand, jag blev tagen på bar gärning när mina hjärnhalvor slogs på slagfältet som var ett ganska misslyckat porträtt. Det var en utmaning att försöka skriva med sina lama vänsterhand som jag mest använder som hjälpmedel för den högra handen liksom, man håller koppen med vänster och rör runt skeden med höger.

Hela övningen med att inte måla fint utan bara snabbt gick inte så bra för mig, jag kunde inte släppa taget ur det "fina", det var verkligen jobbigt när det skulle gå fort och man skulle teckna v något som man inte kände för att teckna. När vi fick massa leksaker framför oss och skulle välja en av dom att teckna så spenderade jag 10 minuter att försöka måla allihop och se vilken jag fick "känslan" för..den sabeltandade tönt tigern från ice age förstörde något så förskräckligt mycket för mig, jag gav mig an kattdjuret, men det blev bara fel, pappret tog slut, tiden tog slut..mitt tålamod osv...


Jag hann tillslut dra till med något sista minuterna som jag faktiskt skämdes över när vi skulle hänga upp det på väggen (beigea pappret). Fick en sån känsla - Vad fan gör jag här? hur kunde jag ens bli antagen?, så dålig var den. Haft dåligt självförtroende hela veckan för jag är yngst och minst erfaren när det gäller Allt verkligen. Alla verkar bara kunna dra fram blocket och få till det direkt, ha känslan där hela tiden, kreativiteten inbyggd i handen liksom. Och där sitter jag och tvingar fram något, sjukt smärtsamt. Vänjer mig nog en dag. Blocket vi fått är ju en sån övning.

Dag 2 med Nike var minst lika intressant och smärtsam, mer fysiskt eftersom vi satt mycket på golvet och det är såna tillfällen jag önska att Gud placerat ut lite mer fett på min beniga rumpa. Vi började med Kläd-kroki, jag har aldrig vart med på kroki, jag blev först ut som modell, det var kul. Antar att det inte hade vart lika bekvämt att stå där naken iofs, men det är en annan tanke som jag helst lämnar innan jag somnar. klockan är nu 03.36 och jag börjar känna mig en aning hängig..men ju tröttare man är desto mer konstiga tankar får man så jag kör på!!! Mycket text skall skrivas! krokin gick sådär men jag antar att det är lite svårt första gången när det går så fort och man ska få människan att stå rätt, inte
lutande osv.

När vi sedan gav oss ut en runda för att fixa natur prylar så var första tanken Liseberg, de har ju blommor året runt, så jag och "Nancy" gick dit och fann faktiskt blommor. Detalj arbetet med att förstora föremålet visuellt och sedan få ner det på golvet var ganska krävande, upptäckte att jag nog behöver glasögon. Tålamod var också något man fick öva på under hela veckan, det behöver jag verkligen.



Jag tyckte om hela övningen, det var kul att se målningen växa och att inte behöva oroa sig för någon kant, eller för något annat hinder, på krokin så blev nästan alla hobbitar för att jag försökte få plats med hela kroppen och började på fel ställe.


Bilden blev något helt annat beroende på avstånd, det var också intressant att se. När man gick upp till balkongen i aulan och såg ner på allas arbeten så var det en otrolig skillnad, det gav en helt annan effekt..väldigt coolt (brist på ord igen)..


Jag gav upp, somnade men nu är jag tillbaka, När jag skulle börja förstora upp en detalj missförstod jag uppgiften lite utan förstorade upp hela föremålet som ändå var mycket litet. Jag gjorde tre förstoringar och det var det jag hann, jag var faktiskt nöjd med resultatet när jag väl såg det uppifrån.

Jag har verkligen vart ett PMS damp hela veckan, ursäktar mig för alla som drabbats av min vrede, jag har väl drabbats mest själv, bara känt mig allmänt värdelös på att måla, Vi ska ju inte måla fint men jag kan inte ens släppa det, försöker måla fint men misslyckas där med..FAILURE!!

Den svarta boken är ju till för att kunna misslyckas också men jag tecknar inget där om jag inte har känslan för att jag är rädd att göra något fult så den har några teckningar som är jätte detaljerade och som tagit väldigt lång tid att göra, kunde lika väl gjort 40st slarviga under den tiden jag gjort 10 noggrant. Den boken skrämmer skiten ur mig!

Jag känner trots allt misslyckande ändå att kommit klassen närmre, det betyder mycket, att få en klasskänsla så man är bekväm med att prata inför alla utan att känna sig dum..Vår klass är så blandad av olika människor, hur ofta går en piercad och tatuerad 20 åring hand i hand med en 40 årig stilig kvinna liksom? Och hur ofta är det så många vänsterhänta i samma klass? Hur ofta kan en Darin kopia som mig känna sig hemma i ett klassrum med så mycket olika individer med olika bakgrund?..jag älskar min klass! ...och mina lärare (smörar lite diskret)..

....lika diskret skall min referens smidas in eftersom jag alltid glömmer av den tills sista raden typ...hmm..ännu ett citat? Det är lättast så, det blir nog ett nu mera klassiskt Nike citat :

Nike - "Bättre med för Mycket än med för lite !!!"


Fina avslutande ord, skrev mycket nu just av den anledningen..

Salam! <3

Reflektion , v 39

Salam Ualeikom!

Jag tror inte det här inlägget kommer bli så långt, är fortfarande förvirrad och lite skadad, (sumo brottnings olycka). Veckan har gått väldigt fort, för fort nästan, känns inte som att jag riktigt hunnit reflektera ordentligt över all information man fått på föreläsningarna.

De sokratiska samtalen kändes inte så revolutionerande precis, det är ju en extremt gammal dialog metod. Det är nog första gången jag hört de orden "sokratiska samtal" men inte första gången jag vart med om ett. Det var så min svenska och filosofi lärare på gymnasiet ledde dialoger i klassrummet. Det känns ganska naturligt men också ett moget sätt att prata om saker. Jag gillar verkligen sokratiska samtal och det gav mig mycket!!

To know oneself is to study oneself in action with another person.

Men nu fick jag ta lärarens perspektiv på det hela, komma på frågorna osv, det var intressant. jag har ju vart elev så länge jag kan minnas så det perspektivet är än så länge färskt liksom. det är snarare lärarens perspektiv jag måste kunna ta mig in i. Föreläsaren ställde många intressanta frågor, filosofiska sådana. Jag har tänkt ovanligt mycket denna veckan, livsfrågor, samhällsproblem, vilken kebab-sås som är godast och om jag verkligen gillar tomat eller inte? riktiga i-landsproblem så att säga.

Knowledge is understanding that a tomato is a fruit.
Wisdom is not putting it in a fruit salad.

Dagen på världskulturmuseet var också intressant men där blev det verkligen för mycket information för mitt huvud. När jag kände att migränen smög sig fram på slutet så gick jag hem. Mycket av det Sven Erik Liedman sa har jag redan läst i hans bok " det oändliga äventyret" så hans föreläsning var inte så givande och hans extremt sövande röst gjorde inte saken bättre.

Föreläsningarna på Fredagen däremot var mycket bra, nu minns jag inte konstnärens namn men han var lite klädd som en clown, färgglatt och lite konstigt men ändå skönt :) Jag tyckte att hans förklaringar för saker och ting var katastrofalt dåliga, men det va liksom inte hans fel, det han ville förklara var så flummigt att han inte kunde göra bättre ifrån sig. jag började greppa ämnet när vi började diskutera i grupp. Då förstod jag meningen med närvaron och frånvaron.

Något som väckte min uppmärksamhet en fredag morgon var när han tog upp "slöj debatten" i skolorna, Frankrike och Turkiet vill ju inte att kvinnor med slöja ska kunna studera på universitetet, genom att sätta upp en sån regel så är det som att sätta en spärr för muslimska kvinnor att lyckas i yrkeslivet och på så sätt få lägre status jobb eller tvingas ta av sig slöjan. Jag bli så trött när folk säger att slöjan är ett ytterplagg som man inte får ha på lektioner eftersom det är inomhus, men hur är det då med ytterskor? byxor? och alla andra plagg under sommaren? Jag tycker verkligen att skolpolitiken i vissa länder förtrycker muslimska kvinnor.
Vad spelar det för roll om ett tygstycke står emellan en lärare och en elev, eleven lär sig exakt lika mycket som de andra, är det inte det som räknas?

Den japanska arkitektens föreläsning kändes delvis som en turist guide till en början, det var mycket snack om japansk kultur, skrift, städer och skyltar. Jag gav mig an att lära mig japanska för några år sedan men det gick inte så bra, jag kan i princip lika mycket japanska som japaner kan svenska. Jag tyckte delvis synd om föreläsaren för att han rest och sedan kommit direkt till oss, han verkade så snäll och mysig. Det var väldigt starkt av honom att föreläsa med hans engelska och ändå klara sig så bra. Jag har alltid fascinerats av japan.
Japanska trädgårdar har jag alltid gillat, och japansk konst, arkitekturen har jag aldrig tänkt på så mycket men jag kan tänka mig att den är lik den kinesiska.

Vad ska jag referera ifrån nu då?...Självklart ska jag referera till den gamla godingen, Sokrates!!! Han hade verkligen humor så detta citatet får mig att le..eftersom min Filosofilärare sa att han faktiskt blev filosof pga av det här.

By all means marry; if you get a good wife, you'll be happy. If you get a bad one, you'll become a philosopher- Socrates

Jag kom faktiskt precis hem från Världkulturmuseets Eid fest, Jag jobbade där nu i helgen och det är såna här dagar man verkligen märker hur mycket olika kulturer det finns, det uppträdde alla möjliga artister med massa olika stilar, många svenskar som sjöng med musiker från Casablanca. Clowner utan gränser, akrobater, henna tatuerare, sagoberättare, kalligrafi skrivare, alla möjliga workshops och massa nöjesaktiviteter som sumobrottning osv, Det var så många barn där, från olika länder men som ändå skrattade åt samma saker. Barn är barn oavsett bakrund eller etnicitet och det märktes idag. Jag tog bilder och filmade en del. Är helt slut.

Det var allt för mig! Måste vila nu, ladda för en ny skoldag. God Natt!

smink smink smink

Jag vet att jag borde blogga om veckan eftersom det är lördag, men mina reflektioner är väldigt röriga, jag måste smälta veckan en dag till innan jag skriver. Så reflektion blir det imorgon!

Nu hade jag tänkt blogga lite om min Lördag!,

Jag och min bästa vän Marie bestämde oss för att sminka oss lite överdrivet, så vi hade en "smink kväll" jag vet att jag låter som en typisk tonårs tjej men det är jag också. Så det får ni ta!
Jag älskar smink för det är ett sätt att visa att man är kreativ.




Samma med håruppsättningar, när jag hade långt hår så tyckte jag om att sätta upp det i olika bal-frisyrer, så jag gick så till skolan hela gymnasietiden, tillslut var mitt hår så slitet att jag var tvungen att klippa av det. aja enough about me! känner ganska självupptagen nu.



Efter en timmas sminkning så såg jag äntligen ut som en transa, tyckte min mamma i alla fall.
inte precis det jag tänkt mig, siktade mer på show smink...drag queen är iofs också show smink

Bilderna är photoshopade, för att framhäva färgerna, lite fusk..

Ska sova nu, ska jobba imorgon på Eid festen på Världskulturmuseet! kom gärna 12.00 - 18.00, fri entré och alla aktiviteter är gratis!.

Reflektion 2,.. v,38 Jag, du, vi Workshop

Salam !


Då var det dags igen, Fredag kväll, nu kör vi !!!, ursäktar redan nu mina stavfel osv, är trött.


Jag orkar inte skriva exakt vad vi gjorde med lärare "K" för att det vet ni redan, och det är inte vad bloggen går ut på eller?


Det jag lärde mig under de här tre dagarna var mycket, delvis om mig själv men också om mina klasskamrater, det var liksom dags att lära sig mer än namnen. Trädet vi gjorde med vår uppfattning om "jag" är en mycket givande övning, den gav mig mycket så jag har skrivit ner den så jag kan ha användning av den när jag väl blir lärare...Jag tyckte dock det var lite pinsamt när alla skrivit ord som "lugn, ödmjuk och nyfiken" och jag skrivit "kebab, groggig och Ariel" Jag trodde jag skulle få förklara varför just de orden betydde något för mig...men nu verkade jag bara som en alkoholiserad kebabätande arab som gillar Ariel. Haha! Hade jag fått förklara orden lite bättre så skulle ni allt få se att de orden beskriver mig mer som person än egenskaper.


Vi fick välja två prylar som lärare "K" tagit med sig, jag valde en sköldpadda och ett orientaliskt svärd och mina ord för självporträttet var Arab, Öga och Hjärta. När vi väl satte igång med byggandet insåg jag ganska snabbt att min tanke-planering om självporträttet var tvungen att läggas ner eftersom jag inte fann något arabiskt skräp i vårt garage. Så det blev vanliga prylar vilket var lite synd men ändå rätt på något sett eftersom jag personligen inte äger något arabiskt. lite hyckleri liksom.


Jag bestämde mig istället för illustrera det som betyder mest för mig vilket blev min familj. Den spelar väldigt stor roll om man är blatte. Så mitt självporträtt består av mina syskons skräp och minnen från min pappa och inget alls av min mamma eftersom jag inte hittade något skräp som var hennes, så pedant är hon.


Det som gjorde mig otroligt glad var att när jag var på skräp jakt i garaget/vinden så fann jag två ringar som jag fick av min pappa som liten, de har alltid betytt mycket för mig men aldrig passat mig, men nu passar dom!!! och jag kommer aldrig ta av mig dom :D Ringarna deltog på mina fingrar medan jag byggde mitt magnifika verk!


Som ni ser så valde jag att arbeta med liknande färger, så mycket svart och blått. Formerna blev runda och fyrkantiga eftersom jag är både och.
Jag kände även att jag ändrade form fysiskt efter alla timmar på golvet, utvecklade jag nästan en puckel, kom till skolan som Mirjam och gick hem som Quasimodo.


Porträttet antog sin form genom att jag ville få det att se ut som min barndom, barnsligt och lite som en klätterställning eftersom jag alltid klättrat i träd som liten, blev kallad Mowgli i skolan av en anledning så att säga. jag ville få det att se ut som en lekplats för mig som barn, vad jag tyckt vart roligt liksom.

Den blåa färgen stod mycket för min pappa, blått som havet, han var sjöman så jag var ute på havet med honom en hel del i min uppväxt. Jag har fyra syskon (och en halv syster, hon är blond men vi har liknande näsor :P ) Av min storebrors skräp blev det två gamla Hugo Boss parfymer. Av mina tre systrar blev det, solglasögon (mode-nörd), energidrycks burkar (hon är beroende) och ett bokmärke (läkare). Min halvsyster fick symboliseras med keramik skålarna eftersom hon sysslade mycket med keramik under sin tid på HDK.

Jag frågade vaktmästaren om han kunde visa mig soprummet och de gjorde han så jag sprang dit lite då och då, hittade lite material där, men jag var även i smyckeverkstaden och rotade skrot och sedan kilade jag upp till keramiken där jag fann en hel del fina saker som de slängt där uppe.

Årtalen som står, 1990 och 1996 representerar året jag föddes och året min pappa gick bort. Det kändes som att alla i familjen fick en del i konstverket utom min mamma vilket känns helt fel eftersom hon är min största förebild, så jag vill tillägna henne hela skräphögen...tanken som räknas.


Jag blev nöjd med allt tillslut, många brännmärken på händerna från limpistolen men allt var värt det!! Lärt känna klassen nu och vi kom alla varandra närmre när vi byggde och i princip bosatte oss i Aulan. jag är så nöjd med min utbildning just nu, för bra för att vara sann!.

Jag är så glad över att jag har en sån underbar klass och så sjukt bra lärare att jag gått runt och sjungit glada låtar hela veckan!..speciellt den här!

http://www.youtube.com/watch?v=OZtQh5EIgWQ

Here Comes The Sun - The Beatles


Workshop 2 Fredagen 18 september

Vi målade av stenar som vi fått välja, jag tyckte om en rund och platt sten så det blev den jag valde.
Sedan teckna stenen som en tonåring, eftersom min sten var platt och smal men samtidigt rund så valde jag att göra en tjej, mycket smal men ändå lite kurvig och en klänning som liknande stenen lite. Hon fick heta Nicole och hennes karaktär var en typisk populär men osäker tjej, anorektisk och ytlig. Hon hamnade i en grupp som bestod av liknande figurer, tuffingar/snygga tjejer. Vi hade väldigt roligt med att diskutera hur våra figurers karaktärer var och vi kände alla igen oss med våra teckningar, alla har känt såna typer, de finns i varje skola.









Det var allt för mig denna veckan!

God Natt!

Reflektion v.37

Salam Ualeikom!

Det är första gången jag bloggar! Jag vet inte riktigt varför jag känner mig nervös, läste igenom nästan alla de andra bloggarna innan jag började skriva det här, klockan är långt över midnatt och nu vågade jag tillslut. Hur feg får man vara?

Det offentliga rummet är inget jag funderat kring så mycket innan, när jag åker in till stan så är det oftast för att handla, ska jag koppla av med vänner så blir det oftast botaniska eller här hemma. När vi fick uppgiften funderade jag mycket kring det Mattias sa (hoppas det är ok att skriva förnamnet) om att nästan hela stan är till för shopping, vi bombarderas med komersiell skit, allt det stämmer, men kan jag verkligen förändra det på några dagar?


Människor är mer flexibla än byggnader eller parker. Jag ville helt enkelt försöka hålla kvar sommar känslan i Göteborg, värmen hos människorna, det blir mycket skratt och glädje innan det är dags för vintern, surandet och alla depressioner. Busshållplatser är ett offentligt utrymme där vi står nära andra människor länge utan att konversera. Ibland är det skönt att bara vara tyst och slippa höra folks problem eller allt för privata saker.


Jag hatar "min buss" den jag tar nästan varje dag. Bussen 80 Snipen. Den är knäpptyst och folk sitter en och en med sina väskor på sätet brevid för att markera att ingen får sätta sig där. Längst bak sitter oftast en mycket irriterande tjej med mobilen i högsta hugg och babblar om sånt ingen vill höra. Hur många gånger jag än går på den bussen med samma folk blir jag alltid lika utsatt för jobbiga blickar, är det för att jag är som en inkräktare i det mycket svenska området? Eller tror dom att det är Idol Darin som går på? (är mycket lik honom med uppsatt hår)..


Hjälp! vad mkt onödigt jag skriver!! rakt på sak nu! Jag ville få folk på såna typiska "tyst-bussar" att prata, hur då? Jo genom att sätta upp affisher som uppmanar dom att åtminstone hälsa på varandra och sedan får de själva bestämma om de vill prata eller inte. Som sagt, vissa vill vara i lugn och ro, de kanske har allvarliga PMS problem (a.k.a "tickande bomber") eller Migrän, är det värt det då? är frågan, att störa en sån person?..


Det som skulle göra så att mina geniala plan skulle fungera var att sätta upp affisherna på bra ställen där de verkligen inte kan ignorera uppmaningen!! På bilden här ser ni tex att jag satt upp den på glasrutan framför 2 sittplatser så att passagerarna har den ungefär en halv meter från näsan. Folk började skratta och hälsa medan jag satte upp den, men när jag spionerade från några säten längre bak så märkte jag att nästan ingen lagt märkte till affishen innan de satt sig exakt framför den, och då hade alla hälsat eftersom de kännde sig tvugna på något sätt när de hamnat i min fälla.




Busschaufförerna varierar väldigt mycket, ibland är det sura män/kvinnor och ibland är det glada som kan bjuda på allsång i högtalarna eller berätta om sig själva medan de kör. Det är många som har samma attityd till busschaufförerna som de har till lapplisorna. Men så borde det inte vara, jag menar inte att lapplisor är onda (vissa är det såklart) men vad har busschaufförerna gjort för att bli så elakt behandlade? Så jag tänkte att de också ingår i buss-folket och eftersom de sitter själva så måste folk hälsa på dem med.

Jag satte då upp tre stycken "hälsa på busschauffören" affisher och även "spårvagns chauffören". Att plasera dom längst bak i bussen är inte så smart eftersom folk endast hälsar när de väl går på där fram så jag satte upp en av affisherna på bussdörren, bussen väntade ca 10 min innan den körde iväg och det gav mig tid att iakta hälsningarna osv. Jag hade oturen att busschauffören rökte så han endast tog emot hälsningar i några minuter. Bussdörren fungerade bra men när det var dags att köra så märkte jag ganska snart att affishen var i vägen för chauffören att kunna se till höger om sig, spegeln osv. Så resten av affisherna satte jag sedan upp på hållplatserna istället, det funkade lika bra det!

Anledningen till att jag skrev allt för hand med acryl färg var för att det kändes mer personligt än data-skrivet. Och då ser även passagerarna att det inte är ngn reklam eller västtrafik som informerar om något.

"We sometimes encounter people, even perfect strangers, who begin to interest us at first sight, somehow suddenly, all at once, before a word has been spoken" - Fydor Dostoevsky

Post it lappar var också något jag använde mig av, skrev dit olika uppmaningar kvällen innan dådet, jag klistrade sedan fast post-it lapparna på baksäten på spårvagnarna där det också kunde stå "hälsa på personen brevid" eller "vad tycker du om..si och så.?.osv". Hälsnings lapparna fungerade bättre faktiskt.

Och efter många intressanta redoviningar så kunde jag inte annat än tänka på Walter Winchells citat - "The Dumber People Think You Are, The More Surprised They're Going To Be When You Kill Them."

Där smög jag in en referens ganska smidigt ändå!

Hur det citatet hör ihop med fredagen får du fråga duvan som blev uppäten av en HDK elev.

Salam Ualeikom!!