Reflektion v 40

Nu är det HÖST!!!

Mobilkort på väg till skolan. (bevismaterial, nu är det fan höst!)

Oj Oj Oj säger jag bara! Aldrig har en vecka gått så fort och vart så smärtsam mot min lilla rumpa! som jag suttit på den, plattare än så här kan den nog inte bli.

Vart ska jag börja? Dagen Mattias höll i våra lektioner var mycket innehållsrik trots den korta tiden vi hade på oss, men jag måste öva på det, tvinga fram saker på kort tid. Jag är väldigt dålig på att skriva, jag märkte att de flesta i klassen också kan uttrycka känslor med ord lika bra som poeter, kändes som en roman läsning i vissa lägen, alla var så sjukt duktiga på att beskriva miljöer och sånt som jag är ur usel på. Som ni nu läste så skrev jag "sjukt duktiga" eftersom jag är så kass på att skriva och saknar ord för att beskriva hur bra alla egentligen var. do you get the picture?

Fast vi är iofs inte på HDK för att lära oss skriva romaner eller få bättre språk, så det kvittar, jag överlever nog med min dåliga och fåordiga svenska. Flödtext är väldigt kul för man skriver liksom ner det man tänker även om det är något helt opassande. Jag har en tendens att prata innan jag tänkt färdigt en tanke, vilket leder till opassande kommentarer som egentligen inte bör sägas öppet. Jag kan hamna i många knepiga situationer på grund av min stora käft, men där har jag fått gåvan att lätt prata mig ur problem, så det jämnar ut sig. Nu känns detta som en flödtext.

Jag tyckte att Mattias lektion var mycket givande, vi lärde känna varandra bättre och vi fick öva på att sprudla av kreativitet. Det jag ser som den största utmaningen på hela den här utbildningen är att måla jämt och ständigt, jag har ingen målar lust varje dag, kan gå månader utan att jag gör en riktig teckning, sånt funkar inte på en sån här utbildning, det blir tvång och då måste man prestera oavsett lust eller inte. Det är en bra övning, man måste träna och träna för att kunna teckna "fint" eller teckna över huvud taget.

Våra brev blev riktigt random, hur konstiga som helst och det var det som var så skönt. Helt utan sammanhang, det var verkligen en rolig idé att posta dom sen. anonymt. Jag tror att min kärleksförklaring till kebaben har kommit fram ganska klart i klassen. Jag har faktiskt ätit kebab varje dag den här veckan, vilket har börjat synas på vågen. Så nästa vecka är det kebabförbud!

Jag börjar bli sömnig nu, så det får bli allt som har med Mattias dagen att göra.

Då blev det Nikes tur, antar att jag hellre ska skriva för mycket än för lite nu när det gäller hennes dagar. Så nu jävlar ska det skrivas!!! Jag har lite minnesluckor från Nikes dagar känns det som men nu när jag skriver så börjar jag minnas allt mer. Det är helt enkelt för mycket information för att min hjärna ska sitta och skriva ner allt i huvudet, eller hur det nu fungerar.

Vi övade på att teckna porträtt med vänster hand och det var väldigt svårt, Nike trodde att jag fuskade när min högra hand reflexmässigt försökte sno pennan från min vänstra hand, jag blev tagen på bar gärning när mina hjärnhalvor slogs på slagfältet som var ett ganska misslyckat porträtt. Det var en utmaning att försöka skriva med sina lama vänsterhand som jag mest använder som hjälpmedel för den högra handen liksom, man håller koppen med vänster och rör runt skeden med höger.

Hela övningen med att inte måla fint utan bara snabbt gick inte så bra för mig, jag kunde inte släppa taget ur det "fina", det var verkligen jobbigt när det skulle gå fort och man skulle teckna v något som man inte kände för att teckna. När vi fick massa leksaker framför oss och skulle välja en av dom att teckna så spenderade jag 10 minuter att försöka måla allihop och se vilken jag fick "känslan" för..den sabeltandade tönt tigern från ice age förstörde något så förskräckligt mycket för mig, jag gav mig an kattdjuret, men det blev bara fel, pappret tog slut, tiden tog slut..mitt tålamod osv...


Jag hann tillslut dra till med något sista minuterna som jag faktiskt skämdes över när vi skulle hänga upp det på väggen (beigea pappret). Fick en sån känsla - Vad fan gör jag här? hur kunde jag ens bli antagen?, så dålig var den. Haft dåligt självförtroende hela veckan för jag är yngst och minst erfaren när det gäller Allt verkligen. Alla verkar bara kunna dra fram blocket och få till det direkt, ha känslan där hela tiden, kreativiteten inbyggd i handen liksom. Och där sitter jag och tvingar fram något, sjukt smärtsamt. Vänjer mig nog en dag. Blocket vi fått är ju en sån övning.

Dag 2 med Nike var minst lika intressant och smärtsam, mer fysiskt eftersom vi satt mycket på golvet och det är såna tillfällen jag önska att Gud placerat ut lite mer fett på min beniga rumpa. Vi började med Kläd-kroki, jag har aldrig vart med på kroki, jag blev först ut som modell, det var kul. Antar att det inte hade vart lika bekvämt att stå där naken iofs, men det är en annan tanke som jag helst lämnar innan jag somnar. klockan är nu 03.36 och jag börjar känna mig en aning hängig..men ju tröttare man är desto mer konstiga tankar får man så jag kör på!!! Mycket text skall skrivas! krokin gick sådär men jag antar att det är lite svårt första gången när det går så fort och man ska få människan att stå rätt, inte
lutande osv.

När vi sedan gav oss ut en runda för att fixa natur prylar så var första tanken Liseberg, de har ju blommor året runt, så jag och "Nancy" gick dit och fann faktiskt blommor. Detalj arbetet med att förstora föremålet visuellt och sedan få ner det på golvet var ganska krävande, upptäckte att jag nog behöver glasögon. Tålamod var också något man fick öva på under hela veckan, det behöver jag verkligen.



Jag tyckte om hela övningen, det var kul att se målningen växa och att inte behöva oroa sig för någon kant, eller för något annat hinder, på krokin så blev nästan alla hobbitar för att jag försökte få plats med hela kroppen och började på fel ställe.


Bilden blev något helt annat beroende på avstånd, det var också intressant att se. När man gick upp till balkongen i aulan och såg ner på allas arbeten så var det en otrolig skillnad, det gav en helt annan effekt..väldigt coolt (brist på ord igen)..


Jag gav upp, somnade men nu är jag tillbaka, När jag skulle börja förstora upp en detalj missförstod jag uppgiften lite utan förstorade upp hela föremålet som ändå var mycket litet. Jag gjorde tre förstoringar och det var det jag hann, jag var faktiskt nöjd med resultatet när jag väl såg det uppifrån.

Jag har verkligen vart ett PMS damp hela veckan, ursäktar mig för alla som drabbats av min vrede, jag har väl drabbats mest själv, bara känt mig allmänt värdelös på att måla, Vi ska ju inte måla fint men jag kan inte ens släppa det, försöker måla fint men misslyckas där med..FAILURE!!

Den svarta boken är ju till för att kunna misslyckas också men jag tecknar inget där om jag inte har känslan för att jag är rädd att göra något fult så den har några teckningar som är jätte detaljerade och som tagit väldigt lång tid att göra, kunde lika väl gjort 40st slarviga under den tiden jag gjort 10 noggrant. Den boken skrämmer skiten ur mig!

Jag känner trots allt misslyckande ändå att kommit klassen närmre, det betyder mycket, att få en klasskänsla så man är bekväm med att prata inför alla utan att känna sig dum..Vår klass är så blandad av olika människor, hur ofta går en piercad och tatuerad 20 åring hand i hand med en 40 årig stilig kvinna liksom? Och hur ofta är det så många vänsterhänta i samma klass? Hur ofta kan en Darin kopia som mig känna sig hemma i ett klassrum med så mycket olika individer med olika bakgrund?..jag älskar min klass! ...och mina lärare (smörar lite diskret)..

....lika diskret skall min referens smidas in eftersom jag alltid glömmer av den tills sista raden typ...hmm..ännu ett citat? Det är lättast så, det blir nog ett nu mera klassiskt Nike citat :

Nike - "Bättre med för Mycket än med för lite !!!"


Fina avslutande ord, skrev mycket nu just av den anledningen..

Salam! <3