Jag tror inte det här inlägget kommer bli så långt, är fortfarande förvirrad och lite skadad, (sumo brottnings olycka). Veckan har gått väldigt fort, för fort nästan, känns inte som att jag riktigt hunnit reflektera ordentligt över all information man fått på föreläsningarna.
De sokratiska samtalen kändes inte så revolutionerande precis, det är ju en extremt gammal dialog metod. Det är nog första gången jag hört de orden "sokratiska samtal" men inte första gången jag vart med om ett. Det var så min svenska och filosofi lärare på gymnasiet ledde dialoger i klassrummet. Det känns ganska naturligt men också ett moget sätt att prata om saker. Jag gillar verkligen sokratiska samtal och det gav mig mycket!!
To know oneself is to study oneself in action with another person.
Men nu fick jag ta lärarens perspektiv på det hela, komma på frågorna osv, det var intressant. jag har ju vart elev så länge jag kan minnas så det perspektivet är än så länge färskt liksom. det är snarare lärarens perspektiv jag måste kunna ta mig in i. Föreläsaren ställde många intressanta frågor, filosofiska sådana. Jag har tänkt ovanligt mycket denna veckan, livsfrågor, samhällsproblem, vilken kebab-sås som är godast och om jag verkligen gillar tomat eller inte? riktiga i-landsproblem så att säga.
Knowledge is understanding that a tomato is a fruit.
Wisdom is not putting it in a fruit salad.
Dagen på världskulturmuseet var också intressant men där blev det verkligen för mycket information för mitt huvud. När jag kände att migränen smög sig fram på slutet så gick jag hem. Mycket av det Sven Erik Liedman sa har jag redan läst i hans bok " det oändliga äventyret" så hans föreläsning var inte så givande och hans extremt sövande röst gjorde inte saken bättre.
Föreläsningarna på Fredagen däremot var mycket bra, nu minns jag inte konstnärens namn men han var lite klädd som en clown, färgglatt och lite konstigt men ändå skönt :) Jag tyckte att hans förklaringar för saker och ting var katastrofalt dåliga, men det va liksom inte hans fel, det han ville förklara var så flummigt att han inte kunde göra bättre ifrån sig. jag började greppa ämnet när vi började diskutera i grupp. Då förstod jag meningen med närvaron och frånvaron.
Något som väckte min uppmärksamhet en fredag morgon var när han tog upp "slöj debatten" i skolorna, Frankrike och Turkiet vill ju inte att kvinnor med slöja ska kunna studera på universitetet, genom att sätta upp en sån regel så är det som att sätta en spärr för muslimska kvinnor att lyckas i yrkeslivet och på så sätt få lägre status jobb eller tvingas ta av sig slöjan. Jag bli så trött när folk säger att slöjan är ett ytterplagg som man inte får ha på lektioner eftersom det är inomhus, men hur är det då med ytterskor? byxor? och alla andra plagg under sommaren? Jag tycker verkligen att skolpolitiken i vissa länder förtrycker muslimska kvinnor.
Vad spelar det för roll om ett tygstycke står emellan en lärare och en elev, eleven lär sig exakt lika mycket som de andra, är det inte det som räknas?
Den japanska arkitektens föreläsning kändes delvis som en turist guide till en början, det var mycket snack om japansk kultur, skrift, städer och skyltar. Jag gav mig an att lära mig japanska för några år sedan men det gick inte så bra, jag kan i princip lika mycket japanska som japaner kan svenska. Jag tyckte delvis synd om föreläsaren för att han rest och sedan kommit direkt till oss, han verkade så snäll och mysig. Det var väldigt starkt av honom att föreläsa med hans engelska och ändå klara sig så bra. Jag har alltid fascinerats av japan.
Japanska trädgårdar har jag alltid gillat, och japansk konst, arkitekturen har jag aldrig tänkt på så mycket men jag kan tänka mig att den är lik den kinesiska.
Vad ska jag referera ifrån nu då?...Självklart ska jag referera till den gamla godingen, Sokrates!!! Han hade verkligen humor så detta citatet får mig att le..eftersom min Filosofilärare sa att han faktiskt blev filosof pga av det här.
By all means marry; if you get a good wife, you'll be happy. If you get a bad one, you'll become a philosopher- Socrates
Jag kom faktiskt precis hem från Världkulturmuseets Eid fest, Jag jobbade där nu i helgen och det är såna här dagar man verkligen märker hur mycket olika kulturer det finns, det uppträdde alla möjliga artister med massa olika stilar, många svenskar som sjöng med musiker från Casablanca. Clowner utan gränser, akrobater, henna tatuerare, sagoberättare, kalligrafi skrivare, alla möjliga workshops och massa nöjesaktiviteter som sumobrottning osv, Det var så många barn där, från olika länder men som ändå skrattade åt samma saker. Barn är barn oavsett bakrund eller etnicitet och det märktes idag. Jag tog bilder och filmade en del. Är helt slut.
Det var allt för mig! Måste vila nu, ladda för en ny skoldag. God Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar