Reflektion v.37

Salam Ualeikom!

Det är första gången jag bloggar! Jag vet inte riktigt varför jag känner mig nervös, läste igenom nästan alla de andra bloggarna innan jag började skriva det här, klockan är långt över midnatt och nu vågade jag tillslut. Hur feg får man vara?

Det offentliga rummet är inget jag funderat kring så mycket innan, när jag åker in till stan så är det oftast för att handla, ska jag koppla av med vänner så blir det oftast botaniska eller här hemma. När vi fick uppgiften funderade jag mycket kring det Mattias sa (hoppas det är ok att skriva förnamnet) om att nästan hela stan är till för shopping, vi bombarderas med komersiell skit, allt det stämmer, men kan jag verkligen förändra det på några dagar?


Människor är mer flexibla än byggnader eller parker. Jag ville helt enkelt försöka hålla kvar sommar känslan i Göteborg, värmen hos människorna, det blir mycket skratt och glädje innan det är dags för vintern, surandet och alla depressioner. Busshållplatser är ett offentligt utrymme där vi står nära andra människor länge utan att konversera. Ibland är det skönt att bara vara tyst och slippa höra folks problem eller allt för privata saker.


Jag hatar "min buss" den jag tar nästan varje dag. Bussen 80 Snipen. Den är knäpptyst och folk sitter en och en med sina väskor på sätet brevid för att markera att ingen får sätta sig där. Längst bak sitter oftast en mycket irriterande tjej med mobilen i högsta hugg och babblar om sånt ingen vill höra. Hur många gånger jag än går på den bussen med samma folk blir jag alltid lika utsatt för jobbiga blickar, är det för att jag är som en inkräktare i det mycket svenska området? Eller tror dom att det är Idol Darin som går på? (är mycket lik honom med uppsatt hår)..


Hjälp! vad mkt onödigt jag skriver!! rakt på sak nu! Jag ville få folk på såna typiska "tyst-bussar" att prata, hur då? Jo genom att sätta upp affisher som uppmanar dom att åtminstone hälsa på varandra och sedan får de själva bestämma om de vill prata eller inte. Som sagt, vissa vill vara i lugn och ro, de kanske har allvarliga PMS problem (a.k.a "tickande bomber") eller Migrän, är det värt det då? är frågan, att störa en sån person?..


Det som skulle göra så att mina geniala plan skulle fungera var att sätta upp affisherna på bra ställen där de verkligen inte kan ignorera uppmaningen!! På bilden här ser ni tex att jag satt upp den på glasrutan framför 2 sittplatser så att passagerarna har den ungefär en halv meter från näsan. Folk började skratta och hälsa medan jag satte upp den, men när jag spionerade från några säten längre bak så märkte jag att nästan ingen lagt märkte till affishen innan de satt sig exakt framför den, och då hade alla hälsat eftersom de kännde sig tvugna på något sätt när de hamnat i min fälla.




Busschaufförerna varierar väldigt mycket, ibland är det sura män/kvinnor och ibland är det glada som kan bjuda på allsång i högtalarna eller berätta om sig själva medan de kör. Det är många som har samma attityd till busschaufförerna som de har till lapplisorna. Men så borde det inte vara, jag menar inte att lapplisor är onda (vissa är det såklart) men vad har busschaufförerna gjort för att bli så elakt behandlade? Så jag tänkte att de också ingår i buss-folket och eftersom de sitter själva så måste folk hälsa på dem med.

Jag satte då upp tre stycken "hälsa på busschauffören" affisher och även "spårvagns chauffören". Att plasera dom längst bak i bussen är inte så smart eftersom folk endast hälsar när de väl går på där fram så jag satte upp en av affisherna på bussdörren, bussen väntade ca 10 min innan den körde iväg och det gav mig tid att iakta hälsningarna osv. Jag hade oturen att busschauffören rökte så han endast tog emot hälsningar i några minuter. Bussdörren fungerade bra men när det var dags att köra så märkte jag ganska snart att affishen var i vägen för chauffören att kunna se till höger om sig, spegeln osv. Så resten av affisherna satte jag sedan upp på hållplatserna istället, det funkade lika bra det!

Anledningen till att jag skrev allt för hand med acryl färg var för att det kändes mer personligt än data-skrivet. Och då ser även passagerarna att det inte är ngn reklam eller västtrafik som informerar om något.

"We sometimes encounter people, even perfect strangers, who begin to interest us at first sight, somehow suddenly, all at once, before a word has been spoken" - Fydor Dostoevsky

Post it lappar var också något jag använde mig av, skrev dit olika uppmaningar kvällen innan dådet, jag klistrade sedan fast post-it lapparna på baksäten på spårvagnarna där det också kunde stå "hälsa på personen brevid" eller "vad tycker du om..si och så.?.osv". Hälsnings lapparna fungerade bättre faktiskt.

Och efter många intressanta redoviningar så kunde jag inte annat än tänka på Walter Winchells citat - "The Dumber People Think You Are, The More Surprised They're Going To Be When You Kill Them."

Där smög jag in en referens ganska smidigt ändå!

Hur det citatet hör ihop med fredagen får du fråga duvan som blev uppäten av en HDK elev.

Salam Ualeikom!!