onsdag 14 mars 2012

Köttfärs

Hej Processdagboken!

Nu sitter jag i biblioteket här på Artisten. Har precis letat noter till From a window, en låt som skrevs av Lennon och McCartney men som aldrig släpptes. Den finns dock inte att hitta här..mysterium!.

Vi sitter och klipper i vår film nu och vi har precis enats om en titel "Man väljer inte sina syskon, eller?" Jag tycker om titeln väldigt mycket, den passar in på temat. Eftersom AR inte har några syskon och AN har en relation till sitt syskon på avstånd typ.

Gestaltningen har fått mig att reflektera över mina egna syskonrelationer.

Vad jag märkte under processens gång är att vi alla har olika relationer till våra syskon. Jag har alltid trott att relationen till mina syskon har vart kass eftersom vi bråkade ofta osv men nu känns min familj helt plötsligt som en kärnfamilj, uppskattar familjen mycket mer sedan jag började med den här gestaltningen. Jag tror det beror på att efter att ha hört gruppens syskonerfaranheter som inte verkar ha samma relation som mig och mina 5 syskon.

Jag trodde först att det berodde på svenskheten, att syskonen flyttar ut tidigt (runt 18år) och att när de väl flyttat ut så träffas det oftast endast på tillställningar, kalas, jul, midsommar osv. I min familj flyttade folk även utomlands men trots det så höll vi kontakten med varandra. Jag har "skype-sessions" med min syster Iman i New York minst en gång i veckan. Och det har inte gått en vecka utan att jag träffar Fatima och Mahmoud minst 3 gånger i veckan..
Det enda syskonet jag har mindre kontakt med är min halvsyster Amalia, jag hade gärna haft mer och bättre kontakt med henne med det känns som att hon har sitt egna liv som min familj inte är en sån stor del av, tyvärr. När vi var yngre så var relationen emellan oss mycket bättre.

Jag är väldigt tacksam över att ha en sån familj som jag har, trots allt drama så är dom ändå det bästa i mitt liv =)

tisdag 13 mars 2012

Slutet är nära


Gestalningen börjar leda mot sitt slut.
Jag känner mig trött, jag är väldigt trött på att sitta framför Windows Movie Maker och klippa osv, att se varje sekvens 10-20 gånger driver mg till vansinne. Nu är jag glad över att jag och D fått en pause från filmskithelvetetfanskapet och att J tagit över lite =)

Vår grupp har fungerat si sådär. Kompromisserna har löst det mesta, vi har några envisa personer i gruppen som drar och sliter i ideerna, någon annan har själv valt att ta rollen som talesperson för hela gruppen på alla handledningar och forum, vilket irriterar mig eftersom vår grupp består av sex personer, ingen har tatt rollen som ledare i gruppen och därför tycker jag inte att det är lämpligt för någon att ta den rollen offentligt på forumen. Jag vet hur envis jag är och därför är det bra för mig att öva på att bita ihop och hålla käft. Det har jag fått göra många gånger här för att undvika konflikter, det är vad jag kallar konflikthantering. Kompromisser.

Ska skriva mer senare, just nu är det dags för demonstrationsplanering för Syrien. Amnesty möte..yum yum!


onsdag 7 mars 2012

Syskon

Bloggandet har inte gått så bra. Jag är en typisk dagboks-skrivare och därför känns det jobbigt att skriva dagbok på två ställen, allt upprepas. Kortfattat så nappade gruppen på att byta tema, från hjälte temat till syskontemat. Jag känner mig nöjd med att gruppen nappade på just min idé om syskon relationer (självgod som fan)..då slipper jag bara sväva med utan är faktiskt engagerad på riktig i ett grupparbete för en gångs skull.

Den senaste veckan så har vi filmat när vi sitter och berättar om våra syskon relationer, det började väldigt allmänt och slutade med personligt och utlämnande. Vi började gå in på hur vi själva är som syskon och vilka roller vi har i våra familjer. Om våran relation till våra syskon är bra, om vi ses ofta osv. Hur vi förhåller oss till relationen osv.

Jag känner att vi är på rätt väg, det är fortfarande många olika ideer i gruppen om vad som bör göras i filmen osv men jag tror det vi kommer enas eftersom vi alla har samma syfte. Alla är med på vad syftet är med hela skiten.

Vi har tydliga gaspedaler och tydliga bromsar i gruppen, hittills har det balanserats ganska bra, jag tycker det är viktigt att varje idee ifrågasätts så man verkligen förstår varför man vill/ska göra vissa saker.

Jag vill att filmen blir personlig, intressant och inte för privat, den måste vara generell för att folk ska känna igen sig i våra berättelser..Alla kan känna igen sig i olika relationer, familjerelationer är något universalt. Detta kan liksom inte gå fel! Halleluja!!!