Reflektion , v 42

Denna veckan har vart skön, inga överdrivna stressmoment inte heller omöjliga inmatnings-föreläsningar, Så här borde varje vecka vara. Måndagen började med film efter att lärarlaget skulle gå på kurs. De Ofrivilliga. Filmen var obehaglig att titta på, så svensk på något sett, vill inte verka fördomsfull men jag tycker det. Efter filmen när vi pratade om den i klassrummet rent naturligt, man behöver prata av sig efter en sån känslosam film. Då kom jag på, Hur hade situationerna sett ut om inte Alkoholen var inblandad? Nästan alla problem i filmen var alkoholrelaterade, så brukar det vara med de flesta brotten. Jag tyckte bara det var så självklart i den här filmen.

Tror den öppnar upp många tankar för dom som tänker efter vad alkoholen gör, Alkohol är en del av den svenska vardagen liksom, även om inte alla dricker så omringas man av den, Jag dricker aldrig och gillar inte fulla människor av just den anledningen att de kan bli för fulla och tappa förmågan att...Faaan, finner inte ordet, men att avgöra vad som är rätt och fel liksom. Även om personen i sig inte är så full så är det lite sockerpiller effekt och folk skyller på att de är fulla för att göra sånt de annars aldrig skulle göra. Aja, det är upp till varje vuxen individ att sjävl avgöra, tycker bara andras fyllemisstag påverkar mer personer än dom själva.

Tisdagens workshop var mycket krävande, Det var nästan samma workshop som Nike hade med oss och jag fick extrem prestations ångest..det fick jag inte denna gången dock, kan ha berott på olika saker, att jag lipade på massa axlar i klassen och fick ovanligt många kramar eller att denna gången gick snabbare så ingen hann egentligen teckna något perfekt. Alla gjorde i princip samma sak, testa gränserna med hur våra händer arbetar, se föremålet och inte rita hälften från huvudet. Självklart glömde jag ta bilder på vad jag lyckade med den dagen, men ta mitt ord på att det inte va något vackert precis, haha men det ska det ju inte vara heller :D Gött!

När vi fick Pecha Kucha uppgiften om "min samling" så kände jag att det skulle bli kul tills jag insåg att jag bara har en samling, en sån typiskt samling, men den kan jag inte redovisa. Även om de flesta tyckte att jag borde, så kändes det pinsamt och fel haha. Det var då jag började tänka efter på samlingar man omedvetet har, det fanns väldigt många men alla var så sjukt ointressanta. Det var även den sista samlingen som jag valde att redovisa om. Jag stod mellan min riktiga samling och en jag fann senare, tillslut valde jag ett säkert kort. Något jag vågar redovisa om, mina favorit konstnärer. Jason Chan och Julie Dillon.


Så det blev ganska lätt att leta favorit bilder eftersom jag alltid haft Jason Chan konst som skrivbordsunderlägg och sparat varje bild jag hittat av honom. Jag fann Jason C när jag var 16 på gymnasiet när jag sökte på google, mermaid och då fick jag fram en sjöjungfru illustration av honom och blev kär direkt. Den var så vacker och jag har alltid vart svag för just sjöjungfrur. Sedan dess har jag kollat in hans hemsida någon gång i månaden och hoppats på uppdateringarna som sällan sker.



Jag tog inte med min favorit illustration i min pecha kucha för att jag totalt glömde av den (förstora gärna upp den). Så här ärden. Mermaid- Jason Chan--->

Jason Chan Gallery <--klicka! Det är hans personliga stil som får mig att falla för hans konst, och att allt är så vackert, miljöerna, kvinnorna, en sagovärld man drömmer sig bort i. Ni kommer förstå min Jason .C fetish om ni kollar in hans galleri.


Då var det dags för favoriten nummer 2, gillar inte hennes konst lika mycket som Jasons såklart men hon är ändå väldigt duktig. Julie Dillon, en akvarell konstnär som gör mycket annat också, henne fann jag Jasons link sida, Jasons Favoriter.


<-- Är min absoluta favorit illustration av henne, den heter Reassurance och är en väldigt söt bild, påminner mig mycket om skönheten och odjuret men också om far och dotter.

Mer av julie dillon finns här.

Julie Dillon Gallery

Har inte så mycket mer att skriva, det kanske är för att jag sitter framför Tv'n med mitt nya ps3 spel på som bara väntar på mig. Uncharted 2, det snyggaste spelet som finns ute just nu, lockande lockande!!!!
Alltid lika kul att döda folk på skoj.

Power point är inte så nytt för mig men jag har bara använt det en gång innan, men det gick ändå bra. Redovisningen var inte lika lyckad dock...jag hade ju taktiken att vara sist och se hur de andra redovisade eftersom jag inte hade skrivit ett tal precis. Men så blev det inte istället blev jag först ut av alla...LYCKAT!!!..Det var 100% improvisation och det märktes säkert..haha!

aja..hejdå!

Reflektion v.41

Jag skriver nu på en Söndag på grund av anledningar ingen av er egentligen vill veta, så ta mitt ord bara. Haft mycket för mig som inte vart så trevligt..Jag kan ju säga såhär: Jag har röda små prickar runt mina ögon som man endast får när man har spytt så mycket att det inte går längre (det stadiet kommer efter magsyran tagit slut) och blodet i huvudet bara trycks ut mot ögonen...så de blir blodsprängda.. myysigt!!!! Där fick ni ett smakprov av Fredag kväll...Älskar verkligen min Migrän!


Föreläsningen i Hammarkullen var ganska stökig men jag kollade upp Ove innan jag åkte dit, jag visste vad allt skulle handla om så det han står för osv är väldigt bra..tyvärr kunde inte föreläsningen leva upp till det.. Jag tog upp blocket och målade en halvnaken "pin up'a"! i ett martini glas. Jag lyssnade samtidigt men när ungarna kom in för att stöka så kunde jag inte koncentrera mig mer, för mycket ljud, och jag saknade en röd tuschpenna så jag åkte hem på pausen.

Jag har märkt att det är lite av min svaghet, tålamodet..märker jag att en föreläsning inte ger mig det jag vill ha så går jag därifrån (så diskret som möjligt, inte lätt med klackskor på trägolv). Det gäller det mesta, jag kan inte vänta på de "bästa" som alltid nästan är på slutet. typiskt nog. Man märker ju vad Ove menar, titta bara på Göteborg, för att ta sig till invandrarområdena från centrum måste man åka i 25 minuter genom öde marker.! För att ta sig dit från motsatsen, Hovås/Askim tar det ungefär en timma. Det är helt absurt att det kan vara en så tydlig skillnad, men vi har vant oss vid det. Jag tror nog Göteborg är värst när det gäller segregation. Pinsaaamt!


Vår läxa var underbar, att testa online communitys! Rena drömmen, när jag berättade för mina datanörd vänner om min uppgift denna veckan så blev de så förvånade över min utbildning, drömutbildning ;) Synd för dom eftersom de vart så beroende av dataspel att de sabbat sina chanser för en utbildning över huvudtaget..Mohaha!

So here we go..

imvu

Testade på imvu --> (http://www.imvu.com/), en 3D chatt, skaffade det 2006 och hade kvar mitt konto, men det har förändrats en hel del sedan dess..min avatar är den längst till vänster..Jag är i en vampyr kyrka. Där vissa talar om musik, andra om bröst och jag om min katt Alfonso..

Imvu har som sagt utvecklats mycket, folk kan ju klicka på min Avatar och se hur länge jag vart medlem, 2006 räknas som en veteran men jag är ju egentligen inte det. Jag satt inte så mycket på 3D chatten då jag använde mig av imvu, utan av profilerna, lite som lunarstorm .


Detta är en screenshot från min "homepage" på imvu. Jag har inte suttit inne på den sedan jag var 16 tror jag. Men allt fanns kvar, alla stickers som kostar imvu pengar, credits. Jag var en hängiven imvuare när jag väl var insatt så att säga. Mycket minnen, jag blev faktiskt kär i en australiensare som jag fann på 3D chatten, haha. Internet kärlek är rätt hopplöst om kärleken bor på andra sidan jorden dvs.

imvu

Här har jag köpt blondt långt hår och chattar med en polska om HDK...ta inte illa upp kära elever och lärare, jag vet att ni håller med mig innerst inne ;)

imvu

Det jag tycker är roligast med imvu är att man kan shoppa och det finns ett väldigt stort utbud av prylar man kan klä sin gubbe med, allt från svansar och vingar till brudklänningar. Min Avatar har en stor garderob med husdjur och olika möbler..man kan helt enkelt köpa allt. Finns låtsas pengar och riktiga, jag har aldrig laddat upp riktiga pengar. så seriös är jag inte.

World Of Warcraft

Har många vänner som spelar Wow, --> ( http://www.wow-europe.com/en/index.xml ) Jag orkade inte fixa det till min laptop så jag gick över hos en vän och spelade på hennes gubbe. Det var ganska svårt faktiskt..mycket att tänka på. Anledningen till att jag inte vill ha spelet på min dator är ju för att jag sett vad spelet kan göra med människor. Många av mina vänner är ett bevis av vad som kan hända om man sitter och spelar WoW hela tiden. Jag tror inte WoW är något för mig, jag kan inte se mig själv som en beroende nörd. Det var inget för mig helt enkelt.

Självklart glömmer jag att referera!!! ÅÅÅÅH! aja..Jag fann ett citat av en WoW-spelande kille som kallar sig Gorny. - "Brion, if you don't want your mother to know you are on the computer at 3:30 A.M, don't post on a forum she reads."


Nu får det räcka!!..Slutsats?

Jag är själv en elev som själv sysslar med det vi skulle testa på denna veckan..Jag vet vad vi ungdomar gör på internet, och jag antar att jag kommer hålla mig uppdaterad tills jag är färdigutbildad. Fast utvecklingen är snabb, får göra mitt bästa helt enkelt.

--------------------------------

Är Du Höger Eller Vänster?

Hittade en mycket intressant undersökning, titta bara på kvinnan.

The Right Brain vs Left Brain Test

Där kan man kolla om man är använder höger eller vänster hjärnhalva mest..

tips - om du tittar länge och blinkar/kisar så byter den riktning. Väldigt intressant!

Reflektion v 40

Nu är det HÖST!!!

Mobilkort på väg till skolan. (bevismaterial, nu är det fan höst!)

Oj Oj Oj säger jag bara! Aldrig har en vecka gått så fort och vart så smärtsam mot min lilla rumpa! som jag suttit på den, plattare än så här kan den nog inte bli.

Vart ska jag börja? Dagen Mattias höll i våra lektioner var mycket innehållsrik trots den korta tiden vi hade på oss, men jag måste öva på det, tvinga fram saker på kort tid. Jag är väldigt dålig på att skriva, jag märkte att de flesta i klassen också kan uttrycka känslor med ord lika bra som poeter, kändes som en roman läsning i vissa lägen, alla var så sjukt duktiga på att beskriva miljöer och sånt som jag är ur usel på. Som ni nu läste så skrev jag "sjukt duktiga" eftersom jag är så kass på att skriva och saknar ord för att beskriva hur bra alla egentligen var. do you get the picture?

Fast vi är iofs inte på HDK för att lära oss skriva romaner eller få bättre språk, så det kvittar, jag överlever nog med min dåliga och fåordiga svenska. Flödtext är väldigt kul för man skriver liksom ner det man tänker även om det är något helt opassande. Jag har en tendens att prata innan jag tänkt färdigt en tanke, vilket leder till opassande kommentarer som egentligen inte bör sägas öppet. Jag kan hamna i många knepiga situationer på grund av min stora käft, men där har jag fått gåvan att lätt prata mig ur problem, så det jämnar ut sig. Nu känns detta som en flödtext.

Jag tyckte att Mattias lektion var mycket givande, vi lärde känna varandra bättre och vi fick öva på att sprudla av kreativitet. Det jag ser som den största utmaningen på hela den här utbildningen är att måla jämt och ständigt, jag har ingen målar lust varje dag, kan gå månader utan att jag gör en riktig teckning, sånt funkar inte på en sån här utbildning, det blir tvång och då måste man prestera oavsett lust eller inte. Det är en bra övning, man måste träna och träna för att kunna teckna "fint" eller teckna över huvud taget.

Våra brev blev riktigt random, hur konstiga som helst och det var det som var så skönt. Helt utan sammanhang, det var verkligen en rolig idé att posta dom sen. anonymt. Jag tror att min kärleksförklaring till kebaben har kommit fram ganska klart i klassen. Jag har faktiskt ätit kebab varje dag den här veckan, vilket har börjat synas på vågen. Så nästa vecka är det kebabförbud!

Jag börjar bli sömnig nu, så det får bli allt som har med Mattias dagen att göra.

Då blev det Nikes tur, antar att jag hellre ska skriva för mycket än för lite nu när det gäller hennes dagar. Så nu jävlar ska det skrivas!!! Jag har lite minnesluckor från Nikes dagar känns det som men nu när jag skriver så börjar jag minnas allt mer. Det är helt enkelt för mycket information för att min hjärna ska sitta och skriva ner allt i huvudet, eller hur det nu fungerar.

Vi övade på att teckna porträtt med vänster hand och det var väldigt svårt, Nike trodde att jag fuskade när min högra hand reflexmässigt försökte sno pennan från min vänstra hand, jag blev tagen på bar gärning när mina hjärnhalvor slogs på slagfältet som var ett ganska misslyckat porträtt. Det var en utmaning att försöka skriva med sina lama vänsterhand som jag mest använder som hjälpmedel för den högra handen liksom, man håller koppen med vänster och rör runt skeden med höger.

Hela övningen med att inte måla fint utan bara snabbt gick inte så bra för mig, jag kunde inte släppa taget ur det "fina", det var verkligen jobbigt när det skulle gå fort och man skulle teckna v något som man inte kände för att teckna. När vi fick massa leksaker framför oss och skulle välja en av dom att teckna så spenderade jag 10 minuter att försöka måla allihop och se vilken jag fick "känslan" för..den sabeltandade tönt tigern från ice age förstörde något så förskräckligt mycket för mig, jag gav mig an kattdjuret, men det blev bara fel, pappret tog slut, tiden tog slut..mitt tålamod osv...


Jag hann tillslut dra till med något sista minuterna som jag faktiskt skämdes över när vi skulle hänga upp det på väggen (beigea pappret). Fick en sån känsla - Vad fan gör jag här? hur kunde jag ens bli antagen?, så dålig var den. Haft dåligt självförtroende hela veckan för jag är yngst och minst erfaren när det gäller Allt verkligen. Alla verkar bara kunna dra fram blocket och få till det direkt, ha känslan där hela tiden, kreativiteten inbyggd i handen liksom. Och där sitter jag och tvingar fram något, sjukt smärtsamt. Vänjer mig nog en dag. Blocket vi fått är ju en sån övning.

Dag 2 med Nike var minst lika intressant och smärtsam, mer fysiskt eftersom vi satt mycket på golvet och det är såna tillfällen jag önska att Gud placerat ut lite mer fett på min beniga rumpa. Vi började med Kläd-kroki, jag har aldrig vart med på kroki, jag blev först ut som modell, det var kul. Antar att det inte hade vart lika bekvämt att stå där naken iofs, men det är en annan tanke som jag helst lämnar innan jag somnar. klockan är nu 03.36 och jag börjar känna mig en aning hängig..men ju tröttare man är desto mer konstiga tankar får man så jag kör på!!! Mycket text skall skrivas! krokin gick sådär men jag antar att det är lite svårt första gången när det går så fort och man ska få människan att stå rätt, inte
lutande osv.

När vi sedan gav oss ut en runda för att fixa natur prylar så var första tanken Liseberg, de har ju blommor året runt, så jag och "Nancy" gick dit och fann faktiskt blommor. Detalj arbetet med att förstora föremålet visuellt och sedan få ner det på golvet var ganska krävande, upptäckte att jag nog behöver glasögon. Tålamod var också något man fick öva på under hela veckan, det behöver jag verkligen.



Jag tyckte om hela övningen, det var kul att se målningen växa och att inte behöva oroa sig för någon kant, eller för något annat hinder, på krokin så blev nästan alla hobbitar för att jag försökte få plats med hela kroppen och började på fel ställe.


Bilden blev något helt annat beroende på avstånd, det var också intressant att se. När man gick upp till balkongen i aulan och såg ner på allas arbeten så var det en otrolig skillnad, det gav en helt annan effekt..väldigt coolt (brist på ord igen)..


Jag gav upp, somnade men nu är jag tillbaka, När jag skulle börja förstora upp en detalj missförstod jag uppgiften lite utan förstorade upp hela föremålet som ändå var mycket litet. Jag gjorde tre förstoringar och det var det jag hann, jag var faktiskt nöjd med resultatet när jag väl såg det uppifrån.

Jag har verkligen vart ett PMS damp hela veckan, ursäktar mig för alla som drabbats av min vrede, jag har väl drabbats mest själv, bara känt mig allmänt värdelös på att måla, Vi ska ju inte måla fint men jag kan inte ens släppa det, försöker måla fint men misslyckas där med..FAILURE!!

Den svarta boken är ju till för att kunna misslyckas också men jag tecknar inget där om jag inte har känslan för att jag är rädd att göra något fult så den har några teckningar som är jätte detaljerade och som tagit väldigt lång tid att göra, kunde lika väl gjort 40st slarviga under den tiden jag gjort 10 noggrant. Den boken skrämmer skiten ur mig!

Jag känner trots allt misslyckande ändå att kommit klassen närmre, det betyder mycket, att få en klasskänsla så man är bekväm med att prata inför alla utan att känna sig dum..Vår klass är så blandad av olika människor, hur ofta går en piercad och tatuerad 20 åring hand i hand med en 40 årig stilig kvinna liksom? Och hur ofta är det så många vänsterhänta i samma klass? Hur ofta kan en Darin kopia som mig känna sig hemma i ett klassrum med så mycket olika individer med olika bakgrund?..jag älskar min klass! ...och mina lärare (smörar lite diskret)..

....lika diskret skall min referens smidas in eftersom jag alltid glömmer av den tills sista raden typ...hmm..ännu ett citat? Det är lättast så, det blir nog ett nu mera klassiskt Nike citat :

Nike - "Bättre med för Mycket än med för lite !!!"


Fina avslutande ord, skrev mycket nu just av den anledningen..

Salam! <3