Everything seems to be in order..

Jag känner att min process typ har tagit slut. Jag antar att jag tagit tag i mitt egna problem kring våld och bearbetat alla frågor och tankar. Har jag funnit svar? Det tror jag nog inte att jag har, finns det svar? Varför begår folk våldtäkt? Varför slår folk sina barn och partners? Finns det en gen som gör en till våldtäktsman eller kvinnomisshandlare? Vi kanske får veta i framtiden.

Det finns inget konkret svar.

Jag har helt enkelt kommit så långt att jag accepterat hur det är. Sån skit finns och så är det bara. Finns inget just jag kan göra annat än att ställa ut dessa bilderna kanske...eller? Jag hade velat hjälpa alla offer som finns där ute men är jag själv så stark att jag kan stå där som stöd?
Det tror jag verkligen inte..Drömde om att bli polis, men bara efter en vecka har jag insett att jag hade blivit världens sämsta och mest lättkränkta, klantiga och klena polis.

För ett tag sedan satt jag och några vänner och pratade om hur poliserna inte kan göra allt..och att det hade vart coolt om man själv kunde samla ihop ett gäng och "ta itu" med idioter ute på gatorna..få tips om våldtäktsmän som kommit undan eller hallickar, langare osv.

I filmen Boondock Saints tänker två bröder samma sak. Det kanske är en fantasi om att vara hjälte och rädda våldtäktsoffer i mörka gränder. Tror knappast jag hade kunnat gå så långt som bröderna gör i den filmen men jag gillar tanken bakom deras slakt.


Under dessa veckorna har jag kommit fram till att Våldtäkt och Kvinnomisshandel inte är en kvinnofråga. Men en del av lösningen kanske sitter lite på kvinnorna ändå..missförstå mig inte nu. Jag menar att om alla Kvinnor som blivit utsatta inser att skulden och skammen inte är deras att känna, att de bara kan skylla på vålds-männen. När bilden av "offret" förändras till ett starkt offer så kommer fler och fler våga berätta eller våga lämna sin sambo som slagit och slagit.
Oftast brukar det bli så på slutet, flera år senare då tjejen faktiskt inser att det inte var hennes fel. Men då är det för sent. De ska veta redan innan de utsätts att det inte är något man skäms över. Bilden av offret måste förändras! I rättegångarna, i samhället. Ingen skuld och ingen skam ska finnas hos offret! All skit och skuld och skam på gärningsmännen..punkt slut.

Folk måste sluta titta ner på offren!.


Där skrev jag av mig lite.. Jag var på HDK denna klämdagen. Helt ensam i vårt klassrum satt jag med min laptop. Det behövdes, ensamheten behövdes. Jag skulle aldrig få något gjort om någon vart där, har en tendens att prata för mycket..hehe.. Jag har hållt mitt projekt hemligt där hemma för att slippa oväntade hinder..därför har det vart svårt att sitta hemma med bilderna.
Nu fick jag äntligen sitta framför mina bilder och sålla de som inte ska ställas ut. Varje bild hade 5 versioner i olika färger, det blev helt enkelt ett nedrans jobb med att välja 6 bilder.

Underbar studiemiljö..

Jag ska printa 6 bilder. Men resten vill jag ändå att alla ska få se. Funderar på att göra en liten bildbok av de andra och ha dem liggande bredvid de viktiga..eller på något sätt använda mig av dem som bakrund..inte kommit på hur än som sagt. Men nu vet jag iaf vilka 6 bilder jag ska ha.

Fortsättning följer..