Summering

Nu ska jag på något sätt sammanfatta min blogg och min process! Jag ska försöka att göra det kortfattat av anledningen att jag lätt hakar upp mig på en sak som oftast inte är så värst relevant.

-Let the Game Begin! - Första veckan var mycket förvirrande och intressant men framför allt kul. Vi lärde känna varandra bättre och det kändes bra att tävla och leka. Hela spelet i början och bygget gick ovanligt bra för mig, det flöt på så bra utan några problem. Korten var inte ens till problem. Snarare tvärt om, korten fick mig att kämpa på mer ännu mer faktiskt. När man börjat tappa lusten fick man en ny utmaning, Jag var där varje dag, och ibland på helgerna..Så kul var det.

- Kortet - Jag försökte självklart fuska och ta bort det kortet jag absolut inte ville på, det tråkigaste kortet av dem alla!..och så fick jag det (ödet antagligen). Kortet väckte många frågor inom mig, lektionsplanering? Vill jag hålla på med sånt? Är det för svårt för mig? Vill jag bli lärare överhuvudtaget? De frågorna som jag sedan fick svar på under gestaltnings arbetet.

"Kom med lektionsförslag i skolan utifrån det du håller på med för ögonblicket".

- Förvirringsstadiet - Jag var fast i det stadiet väldigt länge, man kan nästan säga att jag stannat där men vart produktiv ändå. I början började jag skriva lektioner hela tiden i en väntan på att en mening med kursen skulle dyka upp lite mindre suddig.. Lektionsplaneringarna fick mig att inse att det inte var svårt och att hitta på lektioner efter läroplanen..För den är rätt vag.

- Undanflykter - En vecka fick jag för mig att rymma från det jag egentligen borde göra (dyka in i min livskris) Så jag målade lite trä skivor och planerade att göra det jag är van vid, Måla.

- Ifrågasättande - Jag blev pessimistisk och kände mig misslyckad en vecka, det hade gått en bra bit in i kursen, slutet av juli och jag kände att jag inte åstadkommit något alls..Inget att visa upp i skolan, det mesta var mentalt. Jag var inte längre osäker på om jag ville bli lärare men visste inte hur jag skulle visa det materialistiskt och visuellt. Jag var less på kursen eftersom jag själv inte kom någon vart (trodde jag).

- Livskrisen - och så kom livskrisen, Dagen därpå hade jag handledning och berättade hur det låg till för Nike och Olga, de var ett bra stöd och de fick mig att inse att jag kunde använda min kris till fördel i gestaltningen.

- Livsplanering - På något jävla vänster så började jag baka hemma, en misslyckad pizzadegs paj som min mamma kastade ut kort efter att jag serverat den. Jag kände att i min kris där jag ville bli en Ny Mirjam så ingick det att laga mat eftersom den Gamla Mirjam inte kunde det. Jag fortsatte laga mat och baka efter att min kyckling gryta blivit godkänd av familjen så jag fick vistas i köket igen! GÖTT!

- Sidospår - Jag började ifrågasätta min livplanering och började ställa frågor till mig själv, Vad är det jag vill ha med Mitt liv? Vad är meningen med Mitt liv?..Det slutade med att jag kom fram till ett ord, kärlek. Rätt självklart kan man tycka men det är inte så självklart i min familj. Jag började måla en tavla utan människor för att representera kärleken.

- Hittat Rätt - Handledningen med Mathias som jag hade fruktat visade sig vara extremt givande, Jag fick låna en film som gav mig lite idéer kring hur min gestaltning skulle bli. Jag kom fram till att jag också skulle göra en film där maten är inblandad.. Vad jag tänkt göra mer detaljerat visste jag inte så så jag fortsatte med matlagningen här hemma tills jag fick tag på en kamera.

- Filmningen - Jag satte igång med att filma mig själv när jag bakade en banan choklad kaka. Det var jobbigt att stå framför kameran, ovant och jag visste att filmen inte skulle bli seriös trots att jag var seriös när jag bakade.. jag ville inte att filmen skulle bli TV proffsig utan hemtrevlig och mer äkta. Jag ville vara mig själv på filmen och det var jag.

- Nu - Jag har bloggat som aldrig förr och känner att kursen faktiskt är vettig. Jag tror jag har fattat titeln "ett oändligt spel". Livet förblir ett spel, en levande process som för en dit man Ska komma vare sig man vill eller inte.. Jag fattar nu att vilket kort jag än fått hade det lett till samma resultat, kanske inte gestaltningsmässigt men ändå en liknande process. Krisen hade kommit och jag hade stannat fastnat i förvirringsstadiet och jag hade improviserat som bara den.

För det är den jag är.