Efter handledningen i måndags kom jag fram till att jag ska berätta hur jag själv hanterade min pappas död. En berättelse behöver inte ha ord eller bild, jag ska dock använda mig av min röst och med hjälp av att filma.
Igår skrev jag ner fragmenten från dagen min pappa dog, mina minnen är inte helt klara och jag vet inte hur mycket som verkligen är mina minnen, kanske minns mina syskons minnen som jag fått berättat för mig under åren. Jag valde att skriva ner mina fragment innan jag pratade med mamma om hela mitt projekt. När jag väl gjorde det så berättade hon saker jag inte visste..om hur min bror försvunnit på Sahlgrenska och att vi alla letade efter honom för att sedan se att han låst in sig med pappas lik i ett rum och grät hysteriskt där inne. Mamma sa att det berodde på att han inte förstått allvaret med pappas sjukdom för än han såg honom död.
Jag tror inte jag fattade allvaret ens då. Mamma sa att vi alla barnen stod helt stilla en lång stund och tittade på pappas kropp när vi fördes in i rummet där han låg. Vi la märke till att de rakat bort pappas skägg och att han såg finare ut än innan. Sen tog jag steget fram för att hålla pappas hand, vi hade alla med oss var sin ros. Pappas hand var kall och knuten som en näve, jag försökte öppna pappas hand men det gick inte även om jag tog i, jag ville lägga rosen i hans hand men fick nöja mig med att peta ner rosen i hans näve, där satt den bra sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar