Irritationen som uppstår när någon tror att ens blivande konst är skräp..

Vi skulle blogga med lite text och fler bilder..well screw that! Här kommer text!! och Inga bilder!

Jag har börjat ta kort genom olika material, flaskor, solglasögon, glas och krukor. Jag ställde kassen i hallen med alla dessa "filter" jag använt mig av för att sedan inspireras av när oljemåleriet ska sättas igång. 
I denna kassen som stod i hallen så var ungefär hälften av dessa outforskade, sådant jag sparat att fotografera med förrän rätt väder skulle inträffa..När jag vaknade i söndags så var kassen borta, den hade förväxlats med skräp och behandlats som skräp..så nu är mitt material borta! PUFF! It's Gone!!
Det kanske blir ett naturlig övergång genom att sluta med fotografierna och börja med målandet.. 

Ljudet har jag lagt ner helt och hållet.

Nu kanske det verkar som om jag bara skriver om metoden snarare än bakgrunden..

To die before you die referensen kommer ifrån boken "The Power of Now"..för mig låter titeln som ännu en skitbok för amerikaner att köpa och tro att den ska hjälpa till i deras tillvaro men som bara ställs i bokhyllan bland alla andra "carpe diem böcker" MEN nu är denna boken inte så pjåkig. Den är djup och filosofisk trots sin överdramatiskt töntiga titel. 

Jag föddes på en Onsdag 8 097 dagar sedan..Jag har hittills inte dött, varken den fysiska döden eller den fina  döden som jag tänkt gestalta. Jag är dock medveten om vad det hela handlar om. Jag Vet att materialism och att bara mata sitt ego konstant egentligen inte gör en lycklig men ändå fortsätter jag med att leva någorlunda på det viset. För någon som inte tror på något mer än det vi kan se så är det förståeligt att det inte vill ägna sitt liv till att uppnå "Nirvana" men för någon som mig som tror att det är möjligt men ändå inte gör det liksom..av ren lathet kanske? Vad krävs det hos en person att de ska vakna och dö Dunya-döden?
Har jag vad som krävs?

Jag valde temat döden på grund av två faktorer, Minken och situationen i mitt hemland. Jag har vart oroad och disträ senaste veckorna eftersom mina älskade kusiner råkat illa ut i Syrien, 18 åringen blev skjuten och 20 åringen blev kidnappad av milisen och "försvann" men nu en vecka senare så har han äntligen kommit hem igen WOOOHOOOO!!!!, skjuten, torterad men ändå glad över att fortfarande leva. Det krävdes en enorma mutor för att äntligen få ut honom levande! Sparpengar från hela släkten i princip. Så nu är jag inte lika disträ och kommer kunna koncentrera mig mer på gestaltningen. Det har inte vart lätt på det senaste, gått runt o min egna lilla döds/krigsbubbla. Så nu är den gamla vanliga Mirjam framme igen!