Reflektion , v 39

Salam Ualeikom!

Jag tror inte det här inlägget kommer bli så långt, är fortfarande förvirrad och lite skadad, (sumo brottnings olycka). Veckan har gått väldigt fort, för fort nästan, känns inte som att jag riktigt hunnit reflektera ordentligt över all information man fått på föreläsningarna.

De sokratiska samtalen kändes inte så revolutionerande precis, det är ju en extremt gammal dialog metod. Det är nog första gången jag hört de orden "sokratiska samtal" men inte första gången jag vart med om ett. Det var så min svenska och filosofi lärare på gymnasiet ledde dialoger i klassrummet. Det känns ganska naturligt men också ett moget sätt att prata om saker. Jag gillar verkligen sokratiska samtal och det gav mig mycket!!

To know oneself is to study oneself in action with another person.

Men nu fick jag ta lärarens perspektiv på det hela, komma på frågorna osv, det var intressant. jag har ju vart elev så länge jag kan minnas så det perspektivet är än så länge färskt liksom. det är snarare lärarens perspektiv jag måste kunna ta mig in i. Föreläsaren ställde många intressanta frågor, filosofiska sådana. Jag har tänkt ovanligt mycket denna veckan, livsfrågor, samhällsproblem, vilken kebab-sås som är godast och om jag verkligen gillar tomat eller inte? riktiga i-landsproblem så att säga.

Knowledge is understanding that a tomato is a fruit.
Wisdom is not putting it in a fruit salad.

Dagen på världskulturmuseet var också intressant men där blev det verkligen för mycket information för mitt huvud. När jag kände att migränen smög sig fram på slutet så gick jag hem. Mycket av det Sven Erik Liedman sa har jag redan läst i hans bok " det oändliga äventyret" så hans föreläsning var inte så givande och hans extremt sövande röst gjorde inte saken bättre.

Föreläsningarna på Fredagen däremot var mycket bra, nu minns jag inte konstnärens namn men han var lite klädd som en clown, färgglatt och lite konstigt men ändå skönt :) Jag tyckte att hans förklaringar för saker och ting var katastrofalt dåliga, men det va liksom inte hans fel, det han ville förklara var så flummigt att han inte kunde göra bättre ifrån sig. jag började greppa ämnet när vi började diskutera i grupp. Då förstod jag meningen med närvaron och frånvaron.

Något som väckte min uppmärksamhet en fredag morgon var när han tog upp "slöj debatten" i skolorna, Frankrike och Turkiet vill ju inte att kvinnor med slöja ska kunna studera på universitetet, genom att sätta upp en sån regel så är det som att sätta en spärr för muslimska kvinnor att lyckas i yrkeslivet och på så sätt få lägre status jobb eller tvingas ta av sig slöjan. Jag bli så trött när folk säger att slöjan är ett ytterplagg som man inte får ha på lektioner eftersom det är inomhus, men hur är det då med ytterskor? byxor? och alla andra plagg under sommaren? Jag tycker verkligen att skolpolitiken i vissa länder förtrycker muslimska kvinnor.
Vad spelar det för roll om ett tygstycke står emellan en lärare och en elev, eleven lär sig exakt lika mycket som de andra, är det inte det som räknas?

Den japanska arkitektens föreläsning kändes delvis som en turist guide till en början, det var mycket snack om japansk kultur, skrift, städer och skyltar. Jag gav mig an att lära mig japanska för några år sedan men det gick inte så bra, jag kan i princip lika mycket japanska som japaner kan svenska. Jag tyckte delvis synd om föreläsaren för att han rest och sedan kommit direkt till oss, han verkade så snäll och mysig. Det var väldigt starkt av honom att föreläsa med hans engelska och ändå klara sig så bra. Jag har alltid fascinerats av japan.
Japanska trädgårdar har jag alltid gillat, och japansk konst, arkitekturen har jag aldrig tänkt på så mycket men jag kan tänka mig att den är lik den kinesiska.

Vad ska jag referera ifrån nu då?...Självklart ska jag referera till den gamla godingen, Sokrates!!! Han hade verkligen humor så detta citatet får mig att le..eftersom min Filosofilärare sa att han faktiskt blev filosof pga av det här.

By all means marry; if you get a good wife, you'll be happy. If you get a bad one, you'll become a philosopher- Socrates

Jag kom faktiskt precis hem från Världkulturmuseets Eid fest, Jag jobbade där nu i helgen och det är såna här dagar man verkligen märker hur mycket olika kulturer det finns, det uppträdde alla möjliga artister med massa olika stilar, många svenskar som sjöng med musiker från Casablanca. Clowner utan gränser, akrobater, henna tatuerare, sagoberättare, kalligrafi skrivare, alla möjliga workshops och massa nöjesaktiviteter som sumobrottning osv, Det var så många barn där, från olika länder men som ändå skrattade åt samma saker. Barn är barn oavsett bakrund eller etnicitet och det märktes idag. Jag tog bilder och filmade en del. Är helt slut.

Det var allt för mig! Måste vila nu, ladda för en ny skoldag. God Natt!

smink smink smink

Jag vet att jag borde blogga om veckan eftersom det är lördag, men mina reflektioner är väldigt röriga, jag måste smälta veckan en dag till innan jag skriver. Så reflektion blir det imorgon!

Nu hade jag tänkt blogga lite om min Lördag!,

Jag och min bästa vän Marie bestämde oss för att sminka oss lite överdrivet, så vi hade en "smink kväll" jag vet att jag låter som en typisk tonårs tjej men det är jag också. Så det får ni ta!
Jag älskar smink för det är ett sätt att visa att man är kreativ.




Samma med håruppsättningar, när jag hade långt hår så tyckte jag om att sätta upp det i olika bal-frisyrer, så jag gick så till skolan hela gymnasietiden, tillslut var mitt hår så slitet att jag var tvungen att klippa av det. aja enough about me! känner ganska självupptagen nu.



Efter en timmas sminkning så såg jag äntligen ut som en transa, tyckte min mamma i alla fall.
inte precis det jag tänkt mig, siktade mer på show smink...drag queen är iofs också show smink

Bilderna är photoshopade, för att framhäva färgerna, lite fusk..

Ska sova nu, ska jobba imorgon på Eid festen på Världskulturmuseet! kom gärna 12.00 - 18.00, fri entré och alla aktiviteter är gratis!.

Reflektion 2,.. v,38 Jag, du, vi Workshop

Salam !


Då var det dags igen, Fredag kväll, nu kör vi !!!, ursäktar redan nu mina stavfel osv, är trött.


Jag orkar inte skriva exakt vad vi gjorde med lärare "K" för att det vet ni redan, och det är inte vad bloggen går ut på eller?


Det jag lärde mig under de här tre dagarna var mycket, delvis om mig själv men också om mina klasskamrater, det var liksom dags att lära sig mer än namnen. Trädet vi gjorde med vår uppfattning om "jag" är en mycket givande övning, den gav mig mycket så jag har skrivit ner den så jag kan ha användning av den när jag väl blir lärare...Jag tyckte dock det var lite pinsamt när alla skrivit ord som "lugn, ödmjuk och nyfiken" och jag skrivit "kebab, groggig och Ariel" Jag trodde jag skulle få förklara varför just de orden betydde något för mig...men nu verkade jag bara som en alkoholiserad kebabätande arab som gillar Ariel. Haha! Hade jag fått förklara orden lite bättre så skulle ni allt få se att de orden beskriver mig mer som person än egenskaper.


Vi fick välja två prylar som lärare "K" tagit med sig, jag valde en sköldpadda och ett orientaliskt svärd och mina ord för självporträttet var Arab, Öga och Hjärta. När vi väl satte igång med byggandet insåg jag ganska snabbt att min tanke-planering om självporträttet var tvungen att läggas ner eftersom jag inte fann något arabiskt skräp i vårt garage. Så det blev vanliga prylar vilket var lite synd men ändå rätt på något sett eftersom jag personligen inte äger något arabiskt. lite hyckleri liksom.


Jag bestämde mig istället för illustrera det som betyder mest för mig vilket blev min familj. Den spelar väldigt stor roll om man är blatte. Så mitt självporträtt består av mina syskons skräp och minnen från min pappa och inget alls av min mamma eftersom jag inte hittade något skräp som var hennes, så pedant är hon.


Det som gjorde mig otroligt glad var att när jag var på skräp jakt i garaget/vinden så fann jag två ringar som jag fick av min pappa som liten, de har alltid betytt mycket för mig men aldrig passat mig, men nu passar dom!!! och jag kommer aldrig ta av mig dom :D Ringarna deltog på mina fingrar medan jag byggde mitt magnifika verk!


Som ni ser så valde jag att arbeta med liknande färger, så mycket svart och blått. Formerna blev runda och fyrkantiga eftersom jag är både och.
Jag kände även att jag ändrade form fysiskt efter alla timmar på golvet, utvecklade jag nästan en puckel, kom till skolan som Mirjam och gick hem som Quasimodo.


Porträttet antog sin form genom att jag ville få det att se ut som min barndom, barnsligt och lite som en klätterställning eftersom jag alltid klättrat i träd som liten, blev kallad Mowgli i skolan av en anledning så att säga. jag ville få det att se ut som en lekplats för mig som barn, vad jag tyckt vart roligt liksom.

Den blåa färgen stod mycket för min pappa, blått som havet, han var sjöman så jag var ute på havet med honom en hel del i min uppväxt. Jag har fyra syskon (och en halv syster, hon är blond men vi har liknande näsor :P ) Av min storebrors skräp blev det två gamla Hugo Boss parfymer. Av mina tre systrar blev det, solglasögon (mode-nörd), energidrycks burkar (hon är beroende) och ett bokmärke (läkare). Min halvsyster fick symboliseras med keramik skålarna eftersom hon sysslade mycket med keramik under sin tid på HDK.

Jag frågade vaktmästaren om han kunde visa mig soprummet och de gjorde han så jag sprang dit lite då och då, hittade lite material där, men jag var även i smyckeverkstaden och rotade skrot och sedan kilade jag upp till keramiken där jag fann en hel del fina saker som de slängt där uppe.

Årtalen som står, 1990 och 1996 representerar året jag föddes och året min pappa gick bort. Det kändes som att alla i familjen fick en del i konstverket utom min mamma vilket känns helt fel eftersom hon är min största förebild, så jag vill tillägna henne hela skräphögen...tanken som räknas.


Jag blev nöjd med allt tillslut, många brännmärken på händerna från limpistolen men allt var värt det!! Lärt känna klassen nu och vi kom alla varandra närmre när vi byggde och i princip bosatte oss i Aulan. jag är så nöjd med min utbildning just nu, för bra för att vara sann!.

Jag är så glad över att jag har en sån underbar klass och så sjukt bra lärare att jag gått runt och sjungit glada låtar hela veckan!..speciellt den här!

http://www.youtube.com/watch?v=OZtQh5EIgWQ

Here Comes The Sun - The Beatles


Workshop 2 Fredagen 18 september

Vi målade av stenar som vi fått välja, jag tyckte om en rund och platt sten så det blev den jag valde.
Sedan teckna stenen som en tonåring, eftersom min sten var platt och smal men samtidigt rund så valde jag att göra en tjej, mycket smal men ändå lite kurvig och en klänning som liknande stenen lite. Hon fick heta Nicole och hennes karaktär var en typisk populär men osäker tjej, anorektisk och ytlig. Hon hamnade i en grupp som bestod av liknande figurer, tuffingar/snygga tjejer. Vi hade väldigt roligt med att diskutera hur våra figurers karaktärer var och vi kände alla igen oss med våra teckningar, alla har känt såna typer, de finns i varje skola.









Det var allt för mig denna veckan!

God Natt!

Reflektion v.37

Salam Ualeikom!

Det är första gången jag bloggar! Jag vet inte riktigt varför jag känner mig nervös, läste igenom nästan alla de andra bloggarna innan jag började skriva det här, klockan är långt över midnatt och nu vågade jag tillslut. Hur feg får man vara?

Det offentliga rummet är inget jag funderat kring så mycket innan, när jag åker in till stan så är det oftast för att handla, ska jag koppla av med vänner så blir det oftast botaniska eller här hemma. När vi fick uppgiften funderade jag mycket kring det Mattias sa (hoppas det är ok att skriva förnamnet) om att nästan hela stan är till för shopping, vi bombarderas med komersiell skit, allt det stämmer, men kan jag verkligen förändra det på några dagar?


Människor är mer flexibla än byggnader eller parker. Jag ville helt enkelt försöka hålla kvar sommar känslan i Göteborg, värmen hos människorna, det blir mycket skratt och glädje innan det är dags för vintern, surandet och alla depressioner. Busshållplatser är ett offentligt utrymme där vi står nära andra människor länge utan att konversera. Ibland är det skönt att bara vara tyst och slippa höra folks problem eller allt för privata saker.


Jag hatar "min buss" den jag tar nästan varje dag. Bussen 80 Snipen. Den är knäpptyst och folk sitter en och en med sina väskor på sätet brevid för att markera att ingen får sätta sig där. Längst bak sitter oftast en mycket irriterande tjej med mobilen i högsta hugg och babblar om sånt ingen vill höra. Hur många gånger jag än går på den bussen med samma folk blir jag alltid lika utsatt för jobbiga blickar, är det för att jag är som en inkräktare i det mycket svenska området? Eller tror dom att det är Idol Darin som går på? (är mycket lik honom med uppsatt hår)..


Hjälp! vad mkt onödigt jag skriver!! rakt på sak nu! Jag ville få folk på såna typiska "tyst-bussar" att prata, hur då? Jo genom att sätta upp affisher som uppmanar dom att åtminstone hälsa på varandra och sedan får de själva bestämma om de vill prata eller inte. Som sagt, vissa vill vara i lugn och ro, de kanske har allvarliga PMS problem (a.k.a "tickande bomber") eller Migrän, är det värt det då? är frågan, att störa en sån person?..


Det som skulle göra så att mina geniala plan skulle fungera var att sätta upp affisherna på bra ställen där de verkligen inte kan ignorera uppmaningen!! På bilden här ser ni tex att jag satt upp den på glasrutan framför 2 sittplatser så att passagerarna har den ungefär en halv meter från näsan. Folk började skratta och hälsa medan jag satte upp den, men när jag spionerade från några säten längre bak så märkte jag att nästan ingen lagt märkte till affishen innan de satt sig exakt framför den, och då hade alla hälsat eftersom de kännde sig tvugna på något sätt när de hamnat i min fälla.




Busschaufförerna varierar väldigt mycket, ibland är det sura män/kvinnor och ibland är det glada som kan bjuda på allsång i högtalarna eller berätta om sig själva medan de kör. Det är många som har samma attityd till busschaufförerna som de har till lapplisorna. Men så borde det inte vara, jag menar inte att lapplisor är onda (vissa är det såklart) men vad har busschaufförerna gjort för att bli så elakt behandlade? Så jag tänkte att de också ingår i buss-folket och eftersom de sitter själva så måste folk hälsa på dem med.

Jag satte då upp tre stycken "hälsa på busschauffören" affisher och även "spårvagns chauffören". Att plasera dom längst bak i bussen är inte så smart eftersom folk endast hälsar när de väl går på där fram så jag satte upp en av affisherna på bussdörren, bussen väntade ca 10 min innan den körde iväg och det gav mig tid att iakta hälsningarna osv. Jag hade oturen att busschauffören rökte så han endast tog emot hälsningar i några minuter. Bussdörren fungerade bra men när det var dags att köra så märkte jag ganska snart att affishen var i vägen för chauffören att kunna se till höger om sig, spegeln osv. Så resten av affisherna satte jag sedan upp på hållplatserna istället, det funkade lika bra det!

Anledningen till att jag skrev allt för hand med acryl färg var för att det kändes mer personligt än data-skrivet. Och då ser även passagerarna att det inte är ngn reklam eller västtrafik som informerar om något.

"We sometimes encounter people, even perfect strangers, who begin to interest us at first sight, somehow suddenly, all at once, before a word has been spoken" - Fydor Dostoevsky

Post it lappar var också något jag använde mig av, skrev dit olika uppmaningar kvällen innan dådet, jag klistrade sedan fast post-it lapparna på baksäten på spårvagnarna där det också kunde stå "hälsa på personen brevid" eller "vad tycker du om..si och så.?.osv". Hälsnings lapparna fungerade bättre faktiskt.

Och efter många intressanta redoviningar så kunde jag inte annat än tänka på Walter Winchells citat - "The Dumber People Think You Are, The More Surprised They're Going To Be When You Kill Them."

Där smög jag in en referens ganska smidigt ändå!

Hur det citatet hör ihop med fredagen får du fråga duvan som blev uppäten av en HDK elev.

Salam Ualeikom!!