sjuk

Hallå där. febern är tillbaka så det känns inte bra alls idag. kommer stanna hemma men uppskattar gärna lite feedback via kommentarer på bloggen här.oroa er inte, ni får skriva vad ni vill på min blogg. ingen censur. yttrandefrihet!!!

kan väl säga att jag kommer klippa film fram till torsdag. det känns som om jag är på rätt spår nu. om ni tycker det motsatta så skriv gärna det.
 hejdå era friska töntar.

Smakprov

Jag har inte lyckats hitta ett bra program för att göra filmen utan får helt enkelt nöja mig med Windows Movie Maker som jag egentligen hatar. Jag har filmat väldigt mycket och valde att ta ut 2 minuter av allt mitt material för att visa som smakprov imorgon på handledningen.

Videon är olistad så den kan bara ses med hjälp av linken.

Är fortfarande sjuk men kommer trots det närvara imorgon, behöver handledning.

Filma Kräkas och fortsätta Filma

Sjukling

Nu är det inte bara min dator som åkt på ett virus. Jag har också åkt på ett. Har 40 graders feber och kan knappt svälja, känner mig helt tjock i huvud och hals..usch!. Foto-studion är bokad imorgon från 16.00 till 22.00. Jag har kollat med vänner och familj och ingen kan tänka sig själva mig filma så jag får helt enkelt filma själv. Jag kommer ju typ se halvt döende ut, det kanske blir en fördel i gestaltningen.
Jag tänker inte låta en sjukdom stoppa mig, tempot är redan högt som det är. Det kanske inte kommer bli så bra som jag hoppas på men det är värt ett försök.

Idag när jag till slut tog mig upp ur sängen för att köpa honung så pratade jag med en kvinna som jag för länge sedan jobbat med. Hon berättade hur hon förlorat sin pappa och sin syster i var sin bilolycka och hur hon reagerade på deras död. Hon berättade att hon ville se deras lemlästade kroppar innan de kremerades och att hon kände döden som ett slag i ansiktet när hon gick in i rummet där hennes syster låg. Hon kände sig svimfärdig men hon sa samtidigt att hon behövde se sin syster i en del av sorgarbetet. Hon ville inte hålla i en urna och tänka att hon höll i sin syster, hon ville se kroppen, ta på den och säga farväl.

Rigor Mortis

Efter handledningen i måndags kom jag fram till att jag ska berätta hur jag själv hanterade min pappas död. En berättelse behöver inte ha ord eller bild, jag ska dock använda mig av min röst och med hjälp av  att filma.

Igår skrev jag ner fragmenten från dagen min pappa dog, mina minnen är inte helt klara och jag vet inte hur mycket som verkligen är mina minnen, kanske minns mina syskons minnen som jag fått berättat för mig under åren. Jag valde att skriva ner mina fragment innan jag pratade med mamma om hela mitt projekt. När jag väl gjorde det så berättade hon saker jag inte visste..om hur min bror försvunnit på Sahlgrenska och att vi alla letade efter honom för att sedan se att han låst in sig med pappas lik i ett rum och grät hysteriskt där inne. Mamma sa att det berodde på att han inte förstått allvaret med pappas sjukdom för än han såg honom död.

Jag tror inte jag fattade allvaret ens då. Mamma sa att vi alla barnen stod helt stilla en lång stund och tittade på pappas kropp när vi fördes in i rummet där han låg. Vi la märke till att de rakat bort pappas skägg och att han såg finare ut än innan. Sen tog jag steget fram för att hålla pappas hand, vi hade alla med oss var sin ros. Pappas hand var kall och knuten som en näve, jag försökte öppna pappas hand men det gick inte även om jag tog i, jag ville lägga rosen i hans hand men fick nöja mig med att peta ner rosen i hans näve, där satt den bra sen.

Hantering av Döden, Dödshantering..

Hej Hå Hej Hå..osv osv..

Jag har inte bloggat under veckan för jag har mest gott runt och frågat människor, mestadels personer jag känner som förlorat en närstående om de kan tänka sig ställa upp i min gestaltning. Problemet är att jag inte vet hur jag ska gestalta det än. Jag vill inte ha med för många parter, måste lära mig smala ner saker. Får alltid samma kritik. Jag har valt att ta med 3-4 personer beroende på om en av dom slutar vela och ger mig ett svar.

Jag har valt dom på ett sådant sätt att de hanterar sorgen och döden på olika sätt på grund av bakgrund, trosuppfattning, ålder och personlighet osv Personerna jag har valt vill alla vara anonyma när det gäller namn och bild och det är jag helt okej med. Inget jag hade tänkt använda mig av från första början.

Det jag tänkt göra är att låta dom skriva ett brev till personen de mist, eller ett brev om hur de hanterat sorgen men att brevet samtidigt är skrivet till döden. Jag har nu gett dom denna uppgiften och  vi får väl se hur lång tid det tar dom att skriva brevet, några dagar eller timmar kanske, beror på. De får välja hur de vill skriva själva och vad de vill skriva på också.

Min dator ha fått ett star trek virus och tillåter inte mig att göra så mycket. Haft det i en vecka nu, ironiskt nog står det "Jim is dead" på min skärm och så stängs allt ner..Tyll och med viruset handlar om döden ;) Måste publicera detta innan allt stängs av, det blev kort. får förklara mer på handledningen imorgon! Har endast använt mig av mobil på sistone.

Uppdatering; Under mina samtal med dessa individer jag valt ut att skriva brev så gick ofta diskussionerna över till romantiserandet av tex självmord och krigsdöd (om man är soldat)
FAN!!!där dog min dator igen..jag ger upp! Jim is dead, well Fuck Jim!!!

Sammanfattning av Process

Hej hopp!

Jag fick beröm på redovisningen för att skriva tydligt och bra här på bloggen, kan då börja med att säga att detta inlägget inte kommer vara så tydligt och precist. Vet inte riktigt vart jag ska börja. Så jag tänker köra på dessa orden och se vart jag kommer med detta inlägget.


Jag hade svårt att bestämma mig för hur jag skulle gestalta detta, vilken metod, vilket material osv det tog ett tag innan jag kom på detta med lådorna. Jag ville göra något jag aldrig gjort innan, något utmanande så jag ville börja med Ljud. Men jag tappade snabbt intresset av att spela in ljud.   Inte lätt att ha en drivande ingång om man ät totalt ointresserad av ett medium liksom.

 Jag kom tillslut fram till lådorna och det kändes jätte bra när jag väl satte igång och målade dom svarta och började tänka ut vilken låda som skulle vara vad. Jag var tvungen att smala ner dödstemat för innan dess hade jag haft mycket fler ingångar, ritualer, sorg osv Jag tänkte först bara ha 3 lådor men det kändes dumt att ha 3 bara för att siffran är magisk. Att de blev fyra kändes rätt och naturligt. Jag vill gärna jobba med hanterandet av döden senare, fortsätta med hur olika vi hanterar dödsfall beroende på bakgrund kultur osv. Hade vart intressant att skriva om denna sortens krishantering i skolan.

Well well.. Antar att ni inte syftar på tanken, det abstrakta gällande döden utan va jag tillslut gjorde, dvs den färdiga "produkten" (ser Fredric rysa framför mig pga ordvalet). Det jag gjorde var 4 lådor som representerade döden sedd ur olika filter eller inget filter alls. Om jag ska beskriva lådorna kortfattat:

- En låda symboliserade den materiella döden, de som saknar inre ro, döden som innebär att man matar sitt ego för att tillfredsställa sig i en meningslös värld, Dunya. I den lådan är väggarna täckta med kommersiell propaganda och i mitten ligger en bilnyckel i svart siden.

- En låda symboliserade de levande döda, de sovande. De som är medvetna om den första lådan en ändå väljer att glida vidare i det materialistiska samhället. Sovandes och blinda samtidigt. I den lådan är det ett ansikte av målat gips med i hopsydda ögon och skruvar i hjärnan.

- En låda symboliserade upplysningen, att ta kol på sitt ego och uppnå renhet. To die before you Die, det som dör är allt som man tror man är, titlar man ger sig själv, identitet. Kvar återstår jaget, renheten, egot dör. I denna lådan fanns bara vita väggar vitt ljus och vitt tyg.

- En låda symboliserade fysisk död, abrupt död. Under processen har min vardag präglats av kaoset i mitt hemland Syrien där min lilla kusin mitt i allt detta blev gripen och torterades i fem dagar och hans bror blev skjuten osv..i varje fall jag kunde inte undvika att ta med Syrien och döden som är ständigt närvarande där just nu. I den lådan fanns bilder på döda barn, en halshuggen treåring och en 10 årig pojke som dödats av ens sniper på gatan som hålls av sin pappa.

Gestaltningen fick mig att tänka på mitt sätt att se på döden, de flesta tänker på döden då och då och det kanske inte är den döden jag tänkt på. Jag tror det flesta tänker på och fruktar den fysiska döden mer än den materiella döden osv. För mig har alla dödarna ett samband, om jag inte uppnår ego-döden så kommer jag nog frukta den fysiska döden. 

Besluts Ångest..

Jag har jobbat på mina lådor nu varje dag sedan jag började och vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med två av lådorna, den som ska representera to die before you die, det känns fel att sätta något av material i den lådan, just nu har jag satt ett hjärta i den lådan, för i to die before you die så handlar det om att rena sitt hjärta rent metaforiskt..så nu sitter jag och klurar på om det ska vara något i "to die before you die" lådan..

En liten sneak peak på hur den mörkaste döds-lådan ser ur..

Lådan jag är osäker på...

En skruv lös..

De tre lådorna..En ska visa på fysisk (abrupt) död, en på materiell död och den sista ska symbolisera to die before you die..Mycket jobb men jag har kommit igång bra nu när jag tänkt ut hur jag vill göra.

Jag har jobbat med gips idag och med skruvar..för tidigt för att visa eftersom det inte är i närheten av färdigt. Det är ett läskigt ansikte..

Jag har börjat att fixa alla mina lådor, tanken är att man ska titta in i lådorna genom olika filter.Som bubbel-plast  coca cola flaska, tyger och silkespapper. Lådan som ni kan se här är den materiella lådan..de levande döda, döden där alla bara följer strömmen som zombies. 

Kika in genom flaskan..en halv flaska. Tog mig en timma att klippa igenom den..plasten i mitten av bottnen är tjock och skulle lika gärna kunna vara betong...kramp i handen minst sagt.

Nu börjar det hända grejer

stress och panik..

hjälp!?

Irritationen som uppstår när någon tror att ens blivande konst är skräp..

Vi skulle blogga med lite text och fler bilder..well screw that! Här kommer text!! och Inga bilder!

Jag har börjat ta kort genom olika material, flaskor, solglasögon, glas och krukor. Jag ställde kassen i hallen med alla dessa "filter" jag använt mig av för att sedan inspireras av när oljemåleriet ska sättas igång. 
I denna kassen som stod i hallen så var ungefär hälften av dessa outforskade, sådant jag sparat att fotografera med förrän rätt väder skulle inträffa..När jag vaknade i söndags så var kassen borta, den hade förväxlats med skräp och behandlats som skräp..så nu är mitt material borta! PUFF! It's Gone!!
Det kanske blir ett naturlig övergång genom att sluta med fotografierna och börja med målandet.. 

Ljudet har jag lagt ner helt och hållet.

Nu kanske det verkar som om jag bara skriver om metoden snarare än bakgrunden..

To die before you die referensen kommer ifrån boken "The Power of Now"..för mig låter titeln som ännu en skitbok för amerikaner att köpa och tro att den ska hjälpa till i deras tillvaro men som bara ställs i bokhyllan bland alla andra "carpe diem böcker" MEN nu är denna boken inte så pjåkig. Den är djup och filosofisk trots sin överdramatiskt töntiga titel. 

Jag föddes på en Onsdag 8 097 dagar sedan..Jag har hittills inte dött, varken den fysiska döden eller den fina  döden som jag tänkt gestalta. Jag är dock medveten om vad det hela handlar om. Jag Vet att materialism och att bara mata sitt ego konstant egentligen inte gör en lycklig men ändå fortsätter jag med att leva någorlunda på det viset. För någon som inte tror på något mer än det vi kan se så är det förståeligt att det inte vill ägna sitt liv till att uppnå "Nirvana" men för någon som mig som tror att det är möjligt men ändå inte gör det liksom..av ren lathet kanske? Vad krävs det hos en person att de ska vakna och dö Dunya-döden?
Har jag vad som krävs?

Jag valde temat döden på grund av två faktorer, Minken och situationen i mitt hemland. Jag har vart oroad och disträ senaste veckorna eftersom mina älskade kusiner råkat illa ut i Syrien, 18 åringen blev skjuten och 20 åringen blev kidnappad av milisen och "försvann" men nu en vecka senare så har han äntligen kommit hem igen WOOOHOOOO!!!!, skjuten, torterad men ändå glad över att fortfarande leva. Det krävdes en enorma mutor för att äntligen få ut honom levande! Sparpengar från hela släkten i princip. Så nu är jag inte lika disträ och kommer kunna koncentrera mig mer på gestaltningen. Det har inte vart lätt på det senaste, gått runt o min egna lilla döds/krigsbubbla. Så nu är den gamla vanliga Mirjam framme igen!

Ny taktik

Jag har bestämt mig för att inte jobba med ljud längre, efter att ha spelat in olika "Dunya" ljud så kom jag på att alla ljud som finns här på jorden faktiskt är "Dunya" ljud. Ljuden sa mig inget speciellt..Jag blev mer intresserad av det jag såg. 

Under förra handledningen när jag började bli rastlös så tittade jag på en klasskompis coca cola flaska som hon fyllt med vatten..jag höll den sedan mot ögat och tittade igenom coca cola flaskan. Och då såg jag rummet och allt där i helt förvrängt så klart. Just då kom jag att tänka på Platon och den förvrängda världsbilden..Lite hur Dunya är, och att man antagligen ser världen på ett helt annat sätt när man dött innan man dött. Coca Cola flaskan representerar Dunya väldigt väldigt bra. Så jag har fortsatt ta kort genom en flaska på det jag ser. Coca Cola flaskan blir ett filter i vad jag ser i Dunya..

Nu när jag tagit kort genom en flaska på olika saker, kommersiella saker vill jag ta det ett steg längre. Jag vill inte hålla på med fotografi eftersom det är något jag kan redan. Ljud var något jag inte hade jobbat med innan..så jag började tänka på olika sätt att jobba med bilderna. Kom slutligen att tänka på oljemåleri, jag har aldrig målat en oljemålning, jag har aldrig målat på duk ens...så jag ska ge mig in i måleriet nu, med hjälp av bilderna jag tagit som referens.

Här har ni ett smakprov på hur det kan se ut..här är den första bilden jag tog under handledningen.
Färgerna på de andra bilderna är självklart annorlunda..

Imorgon ska jag köpa färg, kan ingenting om oljemåleri, men av vad jag har förstått så måste jag köpa olja också..antar att de kan hjälpa mig på in-ex.

Dödens Andetag

Här om dagen när jag låg på soffan och försökte somna men inte kunde det på grund av ett otroligt högt oväsen, nämligen snarkandet av mina gäster som sov i rummet intill. Jag tänkte på döden och på ljuden jag gått runt och lyssnat efter som skulle kunna påminna mig om döden. När jag låg där och hoppades på att detta snarkande skulle sluta så gjorde det faktiskt det..och det gjorde mig orolig,deras oerhört högljudda snark var ändå ett livstecken så istället låg jag nu och tänkte på om mina gäster dött..Så efter ett jäkla övervägande i mitt egna huvud så gick jag sedan in i deras rum och stirrade och lyssnade på dom när de sov och tog sedan fram mobilen för att spela in deras tystnad...MEN just när jag tog fram mobilen började deras unisona snarkande igen...skumt, eller hur?

Jag spelade dock in deras snark och de märkte inte att jag stod över dom när de såg..jag känner ju inte dessa så bra, det är egentligen min mammas vänner som är på besök från Gävle. Så jag hoppades på att de inte skulle vakna. Så jag har spelat in 2 betydelsefulla ljud denna veckan. Klart man spelat in random ljud men dem ljuden säger inte mig så mycket. Mest testat "utrustningen" jag har, hur det fungerar osv.

Jag har vart på jakt efter en grej jag vet gör ett speciellt ljud ifrån sig.
Gamla klädgalgar där det är som ett plast rör under galgen där man hänger byxorna. Det där svarta lilla röret gör ett mycket skumt ljud ifrån sig om man viftar hej vilt med det. Gick runt med ett sånt rör som barn..och slog på saker. Efterlyser nu en sådan galge, om någon vet vad jag menar så ta gärna med en sån till handledningen. Jag förskte även hitta diverse plast slangar på HDK men det fanns ingenstans. Vaktmästarna hjälpte mig leta, Clas Ohlsons hade inga slangar..jakten fortsätter..

Med döden som början

Jag har haft det ganska jobbigt privat på de senaste...då skulle det vara skönt att kunna tänka på något annat mer positivt i skolan..ironiskt nog så ska jag jobba med temat döden..YEESSS!!! -.-' shoot me!

Vad ska man säga, jag har tänkt mycket kring döden, funderat på de olika ingångarna och kan inte riktigt nisha in mig i något än. Jag vet inte vad jag ska välja, borde jag veta det nu efter en vecka? Jag brukar alltid ha en seg start. Jag gottade mig så mycket i dödstemat att jag drömde om döden. Att jag dog i min dröm och där såg jag hur alla mina vänner och familj reagera på min död. Jag tror den drömmen var något narcissistisk...eller väldigt narcissistisk och självömkande. Usch! Patetisk dröm..ska inte skriva mer om den. Kan det vara så att vissa tar självmord för att de vill att folk ska uppmärksamma dom och sörja dom?

Drömde även att jag dödade mig själv i en sorts preformance akt i aulan..det var mindre lyckat så att säga.

Jag har funderat på vart jag ska börja..och vilken metod jag ska använda mig av. Innan har jag fottat och filmat..jag har aldrig målat, jobbat med ljud osv. Men vad i helvete ska jag göra? Jag behöver en handledning. Kortattat mina tankar hittills.

- Döden som ett misslyckande, det Fredric var inne på.

- Att dö innan döden, När vi dör är vi alla jämlika, vad man äger eller vem man är spelar ingen roll. Att veta detta innan man dör, att det materialistiska egentligen inte spelar någon roll så dör man, man tar död på det ytliga i livet..Det döden gör ät att klä av en de ytliga i detta livet. Det som egentligen aldrig spelat någon roll..Hittade ett kapitel från en bok jag inte känner till..sista meningen i kapitlet är denna:

"You will know it at the latest when you feel death approaching. Death is a stripping away of all that is not you. The secret of life is to “die before you die” and find that there is no death."

- Dödens betydelse i olika kulturer, religioner..hur man ser på döden beroende på vart man kommer ifrån och vilka traditioner man har...ritualerna, myterna..Jag tänker mycket på mytologi, Hades..döds ängeln Ezraeel..alla dessa olika "övernaturliga" förklaringarna, för att få svar på frågor kring döden..för att kunna hantera döden.
Man ska ha med sig något till den första handledningen..jag funderade på att ta med mig den döda Minken, men nu har den börjat stinka..och kan inte riktigt komma på en anledning till varför det skulle vara bra att ha med sig en död mink till skolan..i kollektivtrafiken osv..

Jag vill bara ha hjälp med att sålla mina tre ingångar. När jag väl lyckats välja en så ska jag börja göra annat än att bara tänka och stalka den döda minken..det är nog dags att jag begraver den..

Dödens döööd

Då har vi suttit och spekulerat tillsammans i cafét och berättat om våra ingångar. snarare vad vi tror att våra ingångar är..

Min ingång är döden men det är ju ett ganska brett begrepp..

Jag har tänkt på döden med olika utångspunkter. Jag har tänkt på om döden är något fint..för vissa är den nog det men för andra är döden ett slut, och inte en början. Något hemskt som bör fruktas. Förr i tiden tog man bilder på döda barn, porträtt som många sedan hade hemma på väggara. Vilket somliga kan tycka är otroligt creepy men jag finner det mycket intressant och kan inte heller säga att det är något äckligt eller fult. Porträtten är fina, motivet som är det döda barnet är inte skrämmande. Såna bilder ser oftast rofyllda ut.

Lik, på bild är sällan skrämmande om de inte ser riktigt döda ut..vissa lik ser mer döda ut än andra då många ser ut som sovande människor..just ny kryllar det med bilder av döda och lemlestade barn från mitt hemland..de bilderna tycker jag är hemska men det är nog just för att barnen dött på ett "hemskare" sätt, det syns på barnen att de inte dött "naturligt"..det är blodiga barn på dom bilderna medans bilderna på barn som är döda från icke krigsrelaterade stuationer ser med fridsamma ut..sovandes, vilandes.

Dessa barnen ser inte så rofyllda ut om man jämför med barnet där uppe.  Fredric sa att det var skillnad på abrupt död och på död som inte är abrupt. Men frågan är..varför är det skillnad egentligen? Varför värderas det olika?. Har man en annan syn på död när det gäller naturlig död, krigs död, sjukdommar osv är inte döden samma oavsett hur det skett? Borde inte bild ett och två vara likgiltiga..den översta bilden så är flickan uppfixad och på på en fin klänning, hon har dessutom stängda ögon. På bild två har döden satt större spår. Ögonen är öppna på barnen och de ser mer livlösa ut, de är blodiga och man kan se att de flesta kissat på sig av rädsla innan de blev avrättade av milisen så den bilden är inte rofylld som den första bilden på något sätt ändå är, den ser tryggare ut, modern håller om dottern. Men på den andra bildern har liken endast sällskap av andra lik.

Hade bilden tagits på döda barn i Sverige så hade man nog fixat ordning barnen först, gjort rent dom, tatt på dom vita kläder, sminkat över skotthål och de knivskurna halsarna..men det finns en kulturskillnad här, för i den arabiska/muslimska traditionen så är det nämligen så att de som dör en "martyr död" skall inte lindas in eller tvättas utan begravas som de är. De anser att änglarna tar hand om det och barnen är redan i paradiset. Så tradition, kultur och religion spelar in en stor del i temat döden.

Man hanterar sorgen och döden på olika sätt beroende på vad man tror på. Jag vet som sagt inte än vart detta tänket kommer att leda men jag är mycket intresserad av döden sedd från olika perspektiv.

Ser fram emot att gotta mig i detta ämnet!

Frölunda

När jag fick reda på att vi skulle flytta undervisningen till Frölunda-Askim området så har det känts som om jag vart på hemmaplan. Uppväxt i Askim och flyttade till Frölunda i somras. Men ändå har jag lagt märke till nya saker nu när jag tittat på området i ett helt nytt perspektiv. Jag har aldrig letat ivrigt efter något, vad letar man efter egentligen? Hur kan man leta efter något som man inte vet finns än?

Jag hittade dock något som väckte mitt intresse. Jag tror att det är en mink, en död mink. Att den är död är jag helt säker på, att det är en mink är jag mindre säker på. Jag har försökt gå förbi den varje dag och jag har tgitt kort på den varje gång jag gått förbi, ibland på dagen ibland på natten. Fåglarna har på senaste hittat den och börjat picka på den. Jag visste inte att det fanns minkar i Frölunda/Askim. Minken och blomman finns vid Välen.

Inte långt ifrån denna döda mink så såg jag en blomma, den enda blomman jag sett på ett tag nu eftersom hösten äntligen är här..jag tyckte kontrasterna mellan död och liv var något skrämmande..what comes around goes around typ..kan det vara vackert då? Döden, är döden alltid skrämmande? Är liv alltid fint? Jag har tänkt mycket på just liv och död nu på senaste när jag går förbi minken och ser den ruttna allt mer..Blomman som är en maskros är kvar så vitt jag vet. Oförändrad denna veckan.

Så nu har jag hittat något som intresserar mig och som fått mig att tänka mycket på döden, hur kul är inte det? Ska försöka haffa F eller M på kulturhuset imorgon, missat dom allt för många gånger nu..

Tack och hej, mink pastej!

Köttfärs

Hej Processdagboken!

Nu sitter jag i biblioteket här på Artisten. Har precis letat noter till From a window, en låt som skrevs av Lennon och McCartney men som aldrig släpptes. Den finns dock inte att hitta här..mysterium!.

Vi sitter och klipper i vår film nu och vi har precis enats om en titel "Man väljer inte sina syskon, eller?" Jag tycker om titeln väldigt mycket, den passar in på temat. Eftersom AR inte har några syskon och AN har en relation till sitt syskon på avstånd typ.

Gestaltningen har fått mig att reflektera över mina egna syskonrelationer.

Vad jag märkte under processens gång är att vi alla har olika relationer till våra syskon. Jag har alltid trott att relationen till mina syskon har vart kass eftersom vi bråkade ofta osv men nu känns min familj helt plötsligt som en kärnfamilj, uppskattar familjen mycket mer sedan jag började med den här gestaltningen. Jag tror det beror på att efter att ha hört gruppens syskonerfaranheter som inte verkar ha samma relation som mig och mina 5 syskon.

Jag trodde först att det berodde på svenskheten, att syskonen flyttar ut tidigt (runt 18år) och att när de väl flyttat ut så träffas det oftast endast på tillställningar, kalas, jul, midsommar osv. I min familj flyttade folk även utomlands men trots det så höll vi kontakten med varandra. Jag har "skype-sessions" med min syster Iman i New York minst en gång i veckan. Och det har inte gått en vecka utan att jag träffar Fatima och Mahmoud minst 3 gånger i veckan..
Det enda syskonet jag har mindre kontakt med är min halvsyster Amalia, jag hade gärna haft mer och bättre kontakt med henne med det känns som att hon har sitt egna liv som min familj inte är en sån stor del av, tyvärr. När vi var yngre så var relationen emellan oss mycket bättre.

Jag är väldigt tacksam över att ha en sån familj som jag har, trots allt drama så är dom ändå det bästa i mitt liv =)

Slutet är nära

Gestalningen börjar leda mot sitt slut.

Jag känner mig trött, jag är väldigt trött på att sitta framför Windows Movie Maker och klippa osv, att se varje sekvens 10-20 gånger driver mg till vansinne. Nu är jag glad över att jag och D fått en pause från filmskithelvetetfanskapet och att J tagit över lite =)

Vår grupp har fungerat si sådär. Kompromisserna har löst det mesta, vi har några envisa personer i gruppen som drar och sliter i ideerna, någon annan har själv valt att ta rollen som talesperson för hela gruppen på alla handledningar och forum, vilket irriterar mig eftersom vår grupp består av sex personer, ingen har tatt rollen som ledare i gruppen och därför tycker jag inte att det är lämpligt för någon att ta den rollen offentligt på forumen. Jag vet hur envis jag är och därför är det bra för mig att öva på att bita ihop och hålla käft. Det har jag fått göra många gånger här för att undvika konflikter, det är vad jag kallar konflikthantering. Kompromisser.

Ska skriva mer senare, just nu är det dags för demonstrationsplanering för Syrien. Amnesty möte..yum yum!

Syskon

Bloggandet har inte gått så bra. Jag är en typisk dagboks-skrivare och därför känns det jobbigt att skriva dagbok på två ställen, allt upprepas. Kortfattat så nappade gruppen på att byta tema, från hjälte temat till syskontemat. Jag känner mig nöjd med att gruppen nappade på just min idé om syskon relationer (självgod som fan)..då slipper jag bara sväva med utan är faktiskt engagerad på riktig i ett grupparbete för en gångs skull.

Den senaste veckan så har vi filmat när vi sitter och berättar om våra syskon relationer, det började väldigt allmänt och slutade med personligt och utlämnande. Vi började gå in på hur vi själva är som syskon och vilka roller vi har i våra familjer. Om våran relation till våra syskon är bra, om vi ses ofta osv. Hur vi förhåller oss till relationen osv.

Jag känner att vi är på rätt väg, det är fortfarande många olika ideer i gruppen om vad som bör göras i filmen osv men jag tror det vi kommer enas eftersom vi alla har samma syfte. Alla är med på vad syftet är med hela skiten.

Vi har tydliga gaspedaler och tydliga bromsar i gruppen, hittills har det balanserats ganska bra, jag tycker det är viktigt att varje idee ifrågasätts så man verkligen förstår varför man vill/ska göra vissa saker.

Jag vill att filmen blir personlig, intressant och inte för privat, den måste vara generell för att folk ska känna igen sig i våra berättelser..Alla kan känna igen sig i olika relationer, familjerelationer är något universalt. Detta kan liksom inte gå fel! Halleluja!!!

Start from scratch!

Vår grupp är ganska spridd i sina åsikter om vad alla vill göra, vi försökte göra en mash up av allt men det gick inte bra. Jag tror personligen inte att vi är påväg åt rätt håll, jag tror allt kommer krasha från och med detta vi redan gjort. Jag tycker vi behöver börja om helt och hållet.

Jag vet inte ens om Hjältar, själva temat kommer ta oss någon vart, vi kanske borde tänka på något annat.

Jag blev sugen på syskonkärlek.

I fredags satt majoriteten av gruppen kvar i cafét och pratade om gamla syskon minnen; sviniga saker man gjort mot sina syskon som barn. Alla hade olika erfarenheter men ändå kunde man relatera till varje historia man fick höra. Syskon är desamma över hela världen, att syskon bråkar ibland är också internationellt och man kan fånga de flestas uppmärksamhet med att prata om något sånt.

Sen finns det ju dom som inte har några syskon och som inte vet hur otroligt kul det är att jävlas med dom dag in och dag ut...hmm fast det är ett helt annat spår än det med hjältar. Får väl försöka hålla mig till ämnet även om jag inte är så sugen på "hjältar" något mer.

Jag skrev min definition av vad en hjälte är i mitt förra inlägg, dvs någon som vågar göra något tappert, någon som riskerar sitt liv för något/någon annan.

Det finns olika grader av hjältar (enligt mig), jag tycker inte att någon som källsorterar och köper ekologiska grönsaker borde klassas som en klass 1 hjälte, jag tycker inte det hänger på ekologiska gurkor utan på en mer betydande handling.

Många kan tycka att köpa ekologiska gurkor är en tydlig hjälte handling, att man bidrar med det "lilla" man kan. Sådana hjältedåd tycker jag bör klassas som "mesiga hjältedåd"..vem fan som helst kan köpa en ekologisk gurka men inte vem som helst kan riskera sitt liv för att köpa en ekologisk gurka...eller riskera sitt liv för att ekologiska gurkor ska fortsätta att odlas tex.

Att riskera sitt liv för något så meningslöst som gurkor är upp till var och en. Vissa gör hjältedåd som betyder mycket för dom personligen. De flesta skulle inte tveka med att riskera sitt liv för att rädda sina barn men de flesta tvekar med att rädda någon annans barn som de inte har någon relation till.

Själviska hjältedåd bär inte lika hög status som osjälviska hjältedåd enligt min skala..alla hjältedåd är fortfarande hjältedåd men bär olika status..<-- gillar inte ordet status men kan inte beskriva mina tankar med ett annat ord. Ordet Status suger, får mig att tänka på Lunarstorm. Ångest!..

Ska sova nu! Ser fram emot att träffa min grupp och höra alla andras tankar, jag vill inte bromsa deras ideer, kör på demokrati, om majoriteten vill göra något och jag är den jobbiga minoriteten som står emot så får jag ge efter och göra som dom vill, orkar inte med problem. Behöver öva på att inte vara så jäkla envis hela tiden. Ingen gillar envisa små araber.

Natti!

Ett samhälle söker sin berättelse!

Då var det dags att börja blogga igen, känner lite ångest men känner även längtan typ, saknat att skol-blogga. Vill börja med att påpeka att det var över 2 år sedan jag skrev på svenska, ignore the spelling mistakes please!.

...10 min senare.

Har redan kört fast, vart ska man börja? Förra veckan var hyfsat intensiv.

Vi delade in oss i grupper inför gestaltningen. Jag körde uteslutningsmetoden och tänkte att "hjälte gruppen" skulle vara den gruppen som jag skulle ha störst möjlighet att utvecklas i.

Mina första tankar kring hjälte-temat var att jag inte skulle vilja gestalta något med typiska hjältar, som superman, batman, spiderman...man man män män, det är inte män i tajta trikåer jag först tänker mig när någon säger hjältar..

Jag tänker mer på vad jag tycker att en hjälte är: människor som gör det man själv skulle vilja göra men inte vågar eller är kapabel till att göra. Människorna som offrar sina liv för att rädda någon annan eller försvara någon annans rättigheter tex. Det är vad en hjälte är för mig. Min definition kan komma att förändras under gestaltningens gång, men nu ser den ut sådär.

Jag är nöjd med min grupp och jag tror att vi är en bra blandning av bromsar och gaspedaler. Hoppas på det bästa men inte på , att hela gestaltningen ska serveras på ett silverfat, vi måste kämpa för att lyckas. Många bollar i luften nu, idéer från allas olika håll.

Jag vill gärna lyfta fram demokrati frågan i hjältefrågan, demonstranter som dör för rätten att rösta, för andras rätt att rösta. Jag tänker på kontrasten, När vissa dör för rätten till rösträtt medans andra inte ens går och röstar (när dom redan har rätten), det gör mig arg.

Jag är dock inte van vid att jobba med en gestaltningsuppgift i grupp. Det lär bli den största prövningen för mig under den här processen, jag ska sätta min envishet på hyllan under dessa veckorna och försöka att inte ta allt för mycket plats. Känner redan att jag gjort det litegrann..

Fortsättning följer...